tisdag 16 februari 2016

Torsten Olbers hälsar på hos "Fråga Doktorn" på 1:an

Redan förra veckan ropades det ut i mina grupper för överviktiga och överviktsopererade att Torsten Olbers skulle vara med i Fråga Doktorn på ettan. Jag brukar normalt inte titta på detta program alls mer än i vissa undantag och den här gången borde ju vara en sådan gång. Flera uppmanade att vi skulle skriva och ställa frågor till programmet. "Passa på" att fråga Torsten. Få svar på frågor som många aldrig får svar på. Jag kände att jag inte hade något direkt att tillföra eller fråga så jag skickade inte in några frågor och jag tittade inte ens på programmet igår fast jag till och med fick sms från en väninna om att jag måste titta. Jag var så trött, trött och mer trött igår efter en kort arbetsdag och Knölros i hela mig, särskilt i magen. Jag upplever att allt jag äter bara far rakt igenom kroppen fortfarande så "frisk" känner jag mig inte. Det påverkar vad jag orkar med mentalt. Om det bara hade påverkat mig fysiskt så hade jag ju bara kunnat sitta i soffan och vila men ändå vara alert i skallen.

Jag vet inte...jag känner mig lite "off" när det kommer till vad som sägs om överviktskirurgi i offentliga sammanhang, även om jag gillar just Torsten - mannen som ska återställa mig i år. Just nu är han min "Gud" och jag vill inte komma på kant med honom på något vis.

Jag tittade idag på programmet: FRÅGA DOKTORN 

Jag trodde i förväg att jag skulle bli arg och upprörd men nej, det blev jag inte. Han sa inget "nytt" men samtidigt så glorifierade han inte heller denna form av viktminskning. Han sa rakt att det finns de som får komplikationer. Några siffror kom han inte med och han sa precis samma saker i teve som han säger utanför teve: Det här är den enda "säkra" metoden när det kommer till långvarig viktminskning för i Torstens värld finns inga alternativ än ett enda: Kalorireducering. Därför finns det bara ett alternativ.
Det är lite sorgligt faktiskt men så länge dietisterna ger diabetiker råd om att äta frukt och spannmål och bara öka sitt insulin eller Metoformin så kommer inte de som utför överviktskirurgi heller tycka det är konstigt att skära bort större delen av magsäcken eller koppla bort eller om tarmarna.
Han sa tydligt: Det här är vad vi gör i dag men hur det ser ut i framtiden vet vi inget om. Vi har bara gjort det här sedan mitten av 80-talet och Sleeve är i dagsläget den "nya" formen av överviktskirurgi och nej, vi vet inte hur det kommer se ut i framtiden för detta heller.

De som ringde in eller chattade var redan opererade verkade det som och frågade om olika komplikationer som de har fått och svaren var liktydiga: Nej, det är inte normalt och det måste göras något åt det. En av kvinnorna som ringde in var en av de första som gjort en GBP, 1986, och hon sa tydligt att hon inte mår bra och får injektioner med järn etc.
En fråga som jag vet kom från Camilla Näslund handlade om hur många återställningsoperationer som Torsten har utfört och han svarade med en rynkande näsa: 10...
Jag vet inte varför han mörkar detta och jag tror inte ett ögonblick på att han bara utfört tio återställningar då han gjort cirka 3000 överviktsoperationer totalt. Men okej, det kanske är andra som gjort det innan honom? Hur många operationer har han utfört som har varit p g a komplikationer?

I mina grupper pratar vi om näring dagligen ur olika perspektiv: Allt från vilken brist det kan vara till vad vi kan göra för att förhindra, lindra och behandla bristerna. De med fysiska smärtor, kräkningar och rent "motoriska" problem är svårare för de kan inte lindra sina komplikationer med att äta mer nässelpulver eller byta ut sina tillskott mot andra. Några lindras betydligt av att byta kost från konventionell kalorireducerad kost till LCHF och det känns oerhört bra när det hojtas om hur mycket bättre folk mår och dessutom tappat några kilon på köpet. Många säger: - Hade jag vetat att lchf fungerar så bra så hade jag aldrig behövt operera mig. Många i stödgruppen mår riktigt, riktigt dåligt och här får råden och stödet vara olika beroende på vilken komplikation som uppstår. På något vis känner jag att jag jobbar ihop med Torsten, fast i det tysta.

Om några veckor kommer min bok ut och jag hoppas att Torsten läser den...fast jag tycker han kan vänta tills efter min återställningsoperation! *haha*

Det var lite skönt att slippa bli upprörd över Överviktsindustrin för en gångs skull. Det enda som stack lite i mig var när Torsten nämnde att många inom vården är bra på att skuldbelägga överviktiga eller bemöta dem illa p g a vikten och i min skalle klingar hans röst när jag pratade om att jag ville ha min återställning: - Du kommer bli FET. Du kommer bli FET. Du vet väl att du kommer bli FET....FEEEEEET!

Undrar om det var det han sa till min sons f d klasskompis som blivit opererad (sleeve eller gbp, det vet jag inte). Han vågade inte berätta det för mig och min son har inte sagt något heller förrän i söndags när jag sa att jag såg hans kompis och tyckte att såg ut som att han hade gått ner i vikt. Då fick jag veta det. Jag kan säga att jag blev otroligt ledsen och grät. Killen är 17 år. Han har inte kunnat bestämma det här själv...jag tror inte ens han kommer sköta sina tillskott. Han är inte redo. Han är för ung. Hans mamma kommer inte ens fatta vad som händer för jag utgår från att ingen anlitade en tolk för att få henne att förstå. Fy fan på ren svenska.