fredag 22 mars 2013

Duktig + Belöning = socker

Idag fick alla på jobbet ett mail där det stod hur nöjda företaget var med oss anställda och som "lön för mödan" skulle det bjudas på tårta vid tretiden. Jag hade redan noterat kartongen i kylskåpet och det räckte med att veta vad som fanns där i så fick jag lite ångesttankar. Idag var jag inte stark i mina känslor. Har nollat sedan i måndags och tappat tre kg (som ni vet) och kanske just därför kändes det lite tyngre idag. När klockan slog tre grävde jag ner mig i min dator och hör hur min chef kikar in i klassrummet och säger: - Kom nu, vi ska fika tårta! Jag bara tittade på honom och suckade och han sa: - Men du kan väl ta en kaffe ändå, även om du inte äter tårta....okej, jag kände trycket att gå iväg till fikarummet.

När jag kom in där ser jag den där JÄVLA GRÖNA PRINSESSTÅRTAN!!!! 
FAN, jag ÄLSKADE just Prinsesstårta. När jag var liten önskade jag mig en Prinsesstårta varenda födelsedag men fick aldrig någon och när jag blev "stor" var det mitt favoritknark!
 Jag vände ut och gick sakta, sakta ut i köket och kände hur tårarna brände, såg att det fanns kaffe i bryggaren, hällde upp det på termosen och gick sakta, sakta tillbaka, lagom till den sista biten tårta delades ut. 
SÅ SKÖNT! INGEN TÅRTA KVAR att sitta och glo på...tittade liksom ovanför alla andra, satt på kanten och fokuserade på vad de pratade om istället. När alla tuggat i sig den där JÄVLA TÅRTAN och var sockerstinna bröt vi upp och gick till vårt.
Insåg förut att jag tänker tillåta mig gråta av frustration nästa gång jag känner så, för jag gråter hellre än går tillbaka till sockerhelvetet och fettet jag levde med i så många år. Dit vill jag aldrig tillbaka! Idag är jag fri, även om det finns stunder då det suger i hela mig...men inte värre än jag kan hantera det. Jag faller inte för, för mig är att falla lika med döden. Jag vill leva!

Hur hade chefen tänkt om det var ett glas vin de ville bjuda på och jag var nykter alkoholist? 
Varför ska det alltid bjudas på tårta/kaka/bakelse eller godis om man varit duktig? 
Kunde vi inte fått något vi hade haft nytta av i stället? 
Hur många gånger ger vi inte våra barn godis för att de varit duktiga eller mutar dem med godis för att de ska göra något som vi vill.
Varför belönar vi oss alltid med socker? 
Inte konstigt att så många är sockerberoende, även om de själva inte ens vill tänka på det. 
Det var nära jag tog en bild på ICA igår när jag var där. De håller på att bygga om/flytta om så jag sprang som en tok runt och letade efter champinjoner...när jag äntligen hittat vad jag skulle ha så gick jag mot kassorna och kunde konstatera att de även flyttat på godisavdelningen. Men undrade lite om varför det var så OTROLIGT många som köpte smågodis. Försökte hitta någon skylt med "extrapris" eller liknande men nä, det verkade kosta lika mycket som annars. Det var nog en normal dag, det är är nog bara så att jag missat den biten för att jag alltid går förbi utan att kolla annars. Nu blev det så tydligt. 
OM jag var smart skulle jag starta något som säljer socker - då skulle jag bli rik...
Den här veckan har jag kört strikt/fakir och vad hände?
Jo, jag tappade tre kilo. 
Inte värt en prinsesstårta!
Belönar mig med att bara vila och ta det lugnt! 
HÄPP!