söndag 31 januari 2016

Doktorn lyssnar inte på mig!

Jag läser nästan varje vecka i min stödgrupp om överviktsopererade som söker sig till vården för sina krämpor som oftast är direkt relaterade till deras överviktsoperation, ofast gbp-opererade. De kommer in för att de har ont, för att de är trötta, för att de uppvisar symptom på näringsbrister, blodsockerfall, lågt/högt blodtryck, benskörhet, nervskador med mera. Listan kan göras hur lång som helst.
Det spelar på sätt och vis ingen roll vad problemet är för de får ofta ändå inga svar på vad som är problemet. Läkarna tar några rutinmässiga prover, klämmer lite och i bästa fall gör man en lite mer genomgående undersökning som t ex gastroskopi eller som i mitt fall röntgen men ändå kommer alla "svar" ut som att det inte finns något som helst problem.
Problemet är bara en enda sak: Patienten!
Många får höra att de inbillar sig eller i bästa fall får de höra att det är psykiskt betingat.
När man tvångs-intar en ung tjej då hon söker hjälp för sina problem som beror på sin operation. När en annan kvinna blir hemskickad med lyckopiller när hon är så svag och yr att hon inte klarar av att gå själv. När man tar körkortet från en man då han uppvisar symptom på Epilepsi som visar sig bero på blodsockerfall. När jag själv får höra att jag är deprimerad för att jag gråter när jag berättar om mina problem efter operationen.
Man kan skylla på allt utom just själva operationen tydligen! Sedan kan man ju i nästa steg försvara alla dessa läkare som inte vet vad som händer med en kropp som utsätts för kirurgiska ingrepp som orsakar svält och näringsbrister men om JAG kan räkna ut det så kan väl för hundan en högutbildad person som arbetar och har licens på att ställa diagnoser också se till att INTE ställa fel diagnos!
Är jag inte säker? Då säger jag, att jag faktiskt inte vet och skickar det vidare till någon som vet bättre än mig. Jag sitter ju faktiskt också med en hel makt över de som är medlemmar i mina två grupper och vad händer om jag svarar fel? Om jag bedömer något så fel att det blir värre? Jag säger ofta: "prova", "jag är inte säker men jag tror...", "min upplevelse och erfarenhet är det här..." etc. Jag är inte läkare men tydligen har jag lyckats ge mer rätt råd än många läkare har gjort hittills i vissa fall.


Jag tycker det är otroligt frustrerande att gå till en läkare som gissar hej vilt och sedan skriver ut mediciner som ändå inte har någon verkan eller i värsta fall faktiskt leder till en ännu sjukare patient. Jag har själv erfarenheter av det genom åren. Just nu äter jag penicillin för mina röda, svullnader på benen och vare sig läkaren eller jag vet vad det är och om det fungerar. Jag behandlar mig själv samtidigt med att smörja in oreganoolja på det röda så ingen av oss kan säga med säkerhet vilket som fungerar. Jag har alltså betalat 300 kronor för något som inte ens läkaren vet om det fungerar. Min sänka visade inga tecken på infektion eller inflammation så han gissade.
När jag läser om en superglad medlem i min LCHF-grupp vars bekant blev nyfiken på LCHF och började själv vilket i sin tur ledde med snabbt resultat att hen fick ta mindre diabetesmedicin och hens diabetessjuksköterska var jätteglad efter år av "kamp" kring personens svåra diabetes så kan man ju undra vad i helvete vården sysslar med!
LCHF för diabetiker har diskuterats sedan 2008. Det är snart tio år nu så LCHF är INGEN nyhet! Läser man lite om vad som händer i kroppen när man inte äter kost som höjer blodsockret och insulinproduktionen(om man har någon) så kan man snabbt se sambanden och när till och med Socialstyrelsen för några år sedan skrev att lågkolhyrdratkost rekommenderas vid diabetes. Samtidigt så beter sig de som arbetar inom diabetesvården som att de aldrig någonsin hört talas om lchf eller lågkolhyratkost utan man har bara ett koncept: Skriva ut mer mediciner och samtidigt skuldbelägga patienten som inte "sköter sig".
På exakt samma vis som du blir bemött om du söker hjälp för din övervikt. Du blir skuldbelagd för att du inte sköter dig och en överviktsoperation rekommenderas/påtalas ganska snabbt. Det finns ingen som (många få) som inte läser in sig på vad lågkolhydratkost gör med en person som är överviktig eller ens vad spannmål gör för skada i tarmsystemet...eller ja, bakteriernas påverkan på både psykiskt mående, näringsnivåer, psyke och vikt!
Det är inga nyheter längre!
Det är gammal skåpmat som ALLA som har öron, hjärna, ögon och kan läsa faktiskt borde veta om idag - om de arbetar inom vården. Men visst - sjukvård. Vårda sjukdomar. Friskvård - vårda friskhet.
Jag vårdar gärna människor så de blir friska...
Det sjuka är att man blir så GLAD när man möter någon som förstår en och till och med rekommenderar LCHF inom vården. Det händer sällan och hittills har det inte hänt mig.

Min rekommendation är: Be aldrig om ursäkt för dina krämpor och acceptera aldrig en läkare som du känner inte lyssnar på dig eller skriver ut piller utan att veta varför du ska äta det där pillret, egentligen.
Det är de som läst på universitetet i flera år för att bli läkare, inte du.