lördag 2 januari 2016

Överviktskirurgi - det enda alternativet?

Hej då 2015 och hej 2016!
Som vanligt kastas det ut reklam för olika typer av viktminskningsprogram i media så fort nyårsafton passerats. Så här är det varenda år. Före jul får vi veta vad vi ska äta, laga och köpa för något. Efter jul ska vi äta, laga och köpa allt det som inte köptes och lagades innan jul. Efter nyår ska vi banta och träna och så här håller det på året runt. Beroende på vilken helg eller säsong det handlar om ska vi antingen handla, äta eller banta. Är rätt så trött på att marknaden där ute ska tala om för mig vilken mat jag ska äta, hur många kilon jag ska gå upp eller ner etc.
Med tanke på att min blogg handlar om just mat, vikt och hälsa så får du läsa om det här med.

SUCK, ELLER HUR!

Men ja, mina inlägg har ju en annorlunda tvist på det hela. Jag har tex bytt namn på min stödgrupp på Facebook till "Stödgrupp för överviktiga och överviktsopererade" och häromdagen fick jag en ny medlem som inte är opererad och glatt skrev att hen skulle få en remiss till sjukhuset för att diskutera vilken överviktsoperation hen skulle välja. Som vanligt fick hen veta att det inte var ett bra alternativ och jag förstår dessa överviktiga personer som är så "glada" att de äntligen har bestämt sig för att operera sig. Ångesten man har innan detta beslut släpper ju inte förrän man gjort operationen, det minns jag själv. Jag grät ju hela året innan jag fick operationen av ren skräck och ångest, blandat med lättnad och förväntningar. Hur hade jag själv reagerat om någon hade ställt sig i vägen och satt upp handen och sagt STOPP här! Det finns ett alternativ!

Jag tror faktiskt jag hade blivit förvånad och tittat nyfiket på personen och frågat med korslagda armar över bröstet:
- Vad menar du! Vilket alternativ?
Jag utgår ofta från mig själv, vad annat kan jag göra? Jag visste ju där och då att jag provat ALLT och paniken att inte hitta något som fungerade var konstant. Så hade någon kastat ut att det skulle finnas något som jag inte provat, så hade jag definitivt velat veta vad.
Personen i min grupp frågade också vad alternativet var och fick då veta att det var LCHF som jag och flera medlemmar menade. Men då vart det stopp direkt! Lchf var inget alternativ! Dietisterna på det sjukhus hen arbetar på hade skrikit rakt ut att

 NÄE, DET ÄR ABSOLUT INGET BRA ALTERNATIV!!!
Alltså, har inte hen provat detta då dietisterna anser att detta är ett dåligt alternativ. Överviktskirurgi är det enda hållbara alternativet till dieter anses vara vedertaget inom vården. De läkare och dietister som rekommenderar lchf är fortfarande lätträknade och man hoppar av glädje de gånger man träffar på dem i vården. Hen tycker att dietisterna vet ju vad de talar om eftersom de är utbildade i området och jag blir bedrövad över att människor sätter så stor tilltro till dessa dietister med tanke på hur många som fortsatt ha problem med vikten även om de gått efter just dessa dietisters rekommenderade kostval. Light, mycket fibrer och kolhydrater och lite fett. De sitter envist kvar i 70-talets kostrekommendationer och Livsmedelsverket är lika sega som klister och envist håller sig till detta också även om det i texterna ändras sakta om att lågkolhydratkost KANSKE är ett alternativ...men bara lite.
När jag står där på Sahlgrenska och får kastat i ansiktet att överviktskirurgi är det ENDA hållbara sättet att få bort övervikt på så är jämförelsen enbart mellan lågkaloridieter och överviktskirurgi. Ja, ENBART! Där har man inget annat alternativ. INGET!
Den nyanställde psykologen på Sahlgrenska som har fem års"erfarenhet" av övervikt och överviktskirurgi står och på fullt allvar säger detta. Det finns inget alternativ! Jag nämnder LCHF och får som svar att det inte finns någon långtidsstudie som "bevisar" att lchf fungerar. Jag skickar honom en sida från Kostdoktorn och en hög med länkar till bloggar där folk som har varit GRAVT överviktiga har gått ner med lchf på egen hand och ändå får jag som svar att det inte räcker. Så när folk som närmade sig 200-kilosgränsen har bytt kost till lchf och gått ner på egen hand - utan kirurgi inte räcker då vet jag inte vad man ska ha för något bevis.
Det är ju i princip ingen inom svensk övervikts-vård som VILL att det ska finnas några alternativ. Överviktskirurgi är ju inte farligare än något annat, majoriteten som gör denna operation mår ju bra, går ner i vikt och blir jättenöjda, så varför skulle just DU nöja dig med alternativet?
Dödligheten är ju så låg (0,03% risk för att dö inom de närmaste tre månaderna efter operationen). Dessa siffor är lika realistiska som att jämföra hur stor dödligheten är efter en knäoperation. Det finns risker med att sövas av narkos och få en kniv i kroppen. Att skära bort och koppla om saker i matsmältningssystemet ter sig betydligt farligare än att skära i ett knä naturligtvis så ja, kirurgerna är duktiga men är det mindre farligt att testa LCHF ett år istället? Ja, det är det definitivt.

INGEN DÖR AV LCHF. INGEN!

Däremot vill inte beroendehjärnan höra att den ska sluta med den drog den gått på i många år.

Då är det lättare att be om en operation för då fortsätter man att vara ett offer. (Nu får jag på käften...)
Offer???
Ja, man är ett offer när man inte tar makten över sina beroenden och val. När man skyller på allt annat än sig själv, även det som finns inom en själv.

Jag ska ta ett exempel ur min eget liv.

Jag slutade röka i augusti och jag lovar: Jag rökte MYCKET! Jag var ett offer för nikotinet och fem år innan hade jag ju insett att jag var ett offer även för socker. Jag slutade med sockret och samtidigt som jag bröt med mitt sockerberoende, började jag röka mer och därtill även dricka mer kaffe. Jag gjorde det klassiska bytet:: Ett beroende mot ett annat eller som i mitt fall, ökade det enda beroendet när jag bröt det andra beroendet. Jag bestämde mig samtidigt för att jag skulle låta mig vara nikotinberoende i fem år till för att garantera att inte falla in i sockerberoendet igen när jag skulle sluta röka. Jag fick ju kritik för att jag propagerade för ett hälsosamt liv samtidigt som jag rökte. Men jag höll mig till min plan. I höstas var det dags att sluta röka och jag lyckades. Jag lovar att jag var nog mest förvånad över att jag klarade av att sluta än mina närmaste som visste vilken storrökare jag var.
Så vad hände när jag slutade röka?
Jo, då blev jag ett offer och letade efter ursäkter för att byta ut mitt nikotinberoende mot något annat beroende och vad hände? Jo, plötsligt blev choklad jätteviktigt! Varje lördag skulle jag unna mig choklad för jag hade ju slutat röka. NÅGOT måste jag ju få "knarka". Plötsligt blev chokladlördagarna utökade till fredagar också. Jag hade ju slutat röka. Jag förtjänade att äta choklad för att klara av att låta bli cigaretterna. Åh, vad duktigt av mig.
Nu sitter jag här och måste sluta med chokladen för jag har gått upp tio kilo. Min beroendehjärna vill bara skjuta på detta beslut och viskar: - Äh, du har ju bara varit rökfri i drygt fyra månader. Det gör inget om du unnar dig choklad i sex månader...fast från början var det tre månader...choklad är så gott, choklad är nyttigt...
Det är här jag måste sluta vara offer och ta MAKTEN över min hjärna! Det handlar egentligen bara om att just ta makten över sin kropp och sitt beteende. Jag dör ju knappast om jag slutar äta choklad varje helg? Jag dör däremot kanske fortare om jag fortsatte röka. Precis som hen skrev i gruppen om sin övervikt: - Jag vill inte dö av min övervikt. Nej, vem vill det? Samtidigt som Anne opererades för hjärnblödning igår...hon som inte kunnat äta ett enda normalt mål mat sedan hon gjorde sin överviktsoperation för fem år sedan. Var det någon som talade om för henne att det fanns alternativ innan hon gjorde sin gbp-operation för fem år sedan? Nej, för kaloridieter hade hon ju redan provat.
Frågan man får inför en överviktsoperation är just om man provat allt och de flesta svarar ju:
- Ja, jag har provat 1000-kaloridieten, Viktväktarna, Nutrilett, Modifast, piller, fasta och svält och inget har fungerat. Nej, för allt är samma sak: - SVÄLT med SOCKER!

Att det fortfarande finns människor 2016 som på allvar tror att LCHF är farligt känns dödligt farligt faktiskt för så länge detta inte finns som alternativ till överviktskirurgi kommer ytterligare ca 70 personer få sina liv förstörda och i värsta fall dö av själva operationen, inte av sin övervikt. Hotet att du dör om du inte går ner i vikt gör mig så arg. Det är inte övervikten som dödar dig, det är sjukdomarna som kommer när du äter en felaktig kost som inte kroppen klarar av. En del blir feta, en del blir magra och sjukdomen slår åt båda håll, det finns magra människor med diabetes 2 och det finns feta. De magra med diabetes 2 får inte uppmaningen att genomgå en överviktsoperation men det får de feta och även då med hotet att man dör annars. Det finns magra med högt blodtryck och det finns feta men det är bara de feta som blir uppmanade att göra en överviktsoperation, för annars dör de. Det finns magra som får hjärtattacker och det finns feta som får hjärtattacker men det är bara de feta som blir uppmanade att genomgå en överviktsopereration sig för annars dör de.

Jag har ätit lchf i över fem år och gjorde det även av och till i flera år innan och jag har inte dött...än.
Jag kommer vara nära döden eller dö detta år då jag lägger mig på operationsbordet igen för att återställa min magsäck och tarm. Jag utsätter mig för detta då jag vet att om jag inte gör det kommer jag att dö i förtid.
Jag dör inte av lchf-kosten jag äter. Jag dör av näringsbrister, komplikationer och operationer.

De som tycker att överviktskirurgi är det enda alternativet kanske bara ska tänka på en enda sak; Vad händer när du skär av nervtrådarna som finns kring magsäck och tarmar - vagusnerven.
Ja, jag lovar. Det är väldigt FÅ som vet vad denna nerv är för något, inklusive mig själv för 20 år sedan. Skär du av den riskerar du psykisk ohälsa, centrala funktioner till de inre organen blir skadade, inklusive matsmältningen, bukspottkörtel, galla med mera.
Vill du riskera att de inre organen slutar fungera för att denna nerv måste skäras av?