tisdag 8 mars 2016

Peters historia

Peter är med i mina grupper på FB och jag lärde känna honom genom hans hemska problem efter sin gbp-operation. Han trodde just då att han hade fått epilepsi vilket visade sig vara fel. Han delade med sig av sin historia i gruppen och jag frågade om jag fick lägga ut den på min blogg. Var så god!

Inte bara fet utan dum också.....

Ja dessa ord har jag hört många gånger under mitt liv, även av lärare under min tid på grundskolan kunde använda ord som Peter du är fet, du måste röra på dig. Betänk då att jag var endast 12 år ung, jag var inte fet då men helt klart lite rund med några kilo för mycket. Men fet? nej absolut inte. Det var runt denna ålder jag började lägga på mig, men vid 17 års ålder tappade jag det mesta. Växte som en raket på längden då. Senare i livet kom kilona smygande igen, bara för att kulminera runt 1994. Då jag var med om en fruktansvärd händelse som gjorde att jag totalt tappade greppet gällande vikt och min hälsa. 1999 började jag åter igen ta tag i det, fick bra hjälp av en dietist som satte press på mig samt peppade mig. Jag fick till min hjälp ta excanical tabletter, som har till uppgift att försvåra kroppen att ta upp fett. resultatet var att vid högt fettintag gick det rakt igenom kroppen, inte roligt alla gånger. Men jag lärde mig vad jag kunde äta och vad jag skulle undvika, gick ner ca 20 kg. Avslutade kuren och genast började kilona koma tillbaka. träffade nya läkare för att få hjälp med vikten. Började då bokföra allt jag åt och drack i ca 3 månader. Läkaren kunde ej förstå varför jag gick upp i vikt, då jag hade ett normalt intag av mat och dryck. 2008 träffade jag en ny läkare som föreslog LCHF kost, jag var stenhård på detta i 3 månader, gick ner ca 6 kg. Läkaren föreslog då att jag skulle lägga till en smörgås till frukost samt en potatis till lunch. Gjorde detta och gick 7 kg på ca 2 månader. Jag glömmer aldrig läkarens ord den gången. "Det var detta jag misstänkte, Peter du är överkänslig mot kolhydrater" Jag fick då rådet att genomgå en gastric by pass, för som han sa, du kommer aldrig kunna banta ner dig och hålla vikten med de kolhydratsproblemen du har. Jag avböjde med orden, det är mitt egna fel att jag är fet, då jag äter fel. Men ju längre tiden gick och vikten bara ökade, för att till slut passera 140 kg, Värken i mina knän var nu outhärdlig, vardagssysslorna var jobbiga att utföra. Jag visade mitt intresse för en Gastric by pass. Fick remiss var på invägning samt information om denna operation som skulle förändra hela livet för mig. Kända biverkningar som drabbade ett fåtal patienter var, tarmvred och dumping. det sistnämnda betyder att hjärtat slår som en hammare, illamående och svettas enormt. Orsaken är för fett eller sött födointag eller har du ätit för fort. Några andra komplikationer fanns inte. 11/4-11 var det så dags för operationen, åkte in kvällen innan då jag skulle operas kl 07:30. Rullades in i operationssalen och förberedes. Vaknade upp på uppvaket, min första fråga var följande " Vad har gått åt helvete då jag varit nersövd så länge?" Fick inget svar utan åkte rätt in på intensiven. Hade bara en tanke i huvudet. Jag måste ringa min dotter som då var 6 år. Jag var så drogad så en sjuksköterska fick hjälpa mig slå numret, kommer inte ihåg mycket av samtalet, mer än att jag sa "Pappa älskar dig, snart är jag hemma" Efter ett dygn på intensiven kom jag upp på sal, Fick dock ej träffa mina läkare som opererat mig då det hade en konflikt med sin arbetsgivare hade de blivit hemförlovade direkt efter min operation. Fick dock information att verktyget som klipper och syr hade gått sönder i magen på mig, vilket resulterade i att tarm/magsäck gick sönder med läckage som följd. Fyra dagar senare var jag hemma, öm i buken med en svullnad vid ena suturingången som bara växte. Åkte in akut efter några dagar, fick antibiotika, åter in efter att svullnaden ökat samt smärtan var överjävlig. Fick en annan sort antibiotika och åkte hem. Dagen efter gick det inte längre, väl på sjukhuset ryckte de bort fyra stygn och mängder av var och blod formligen sprutade ur hålet, då uppdagades det även att jag fått fel antibiotika. Nu väntade 35 dagars såromläggning innan detta var läkt, under tiden utvecklades en fistel vid analöppningen. Som jag fick opera 2 gånger på grund av första läkaren missade 2 fistelgångar. Tydligtvis hade flera Gastric by pass patienter drabbats av fistel problem? Nu äntligen skule jag väl få vara frisk? Efter en tid vaknade jag en natt med djävulska smärtor i bröst/mage, jag låg på golvet och vred mig i smärtor. Efter 3 timmar avtog de och jag bet ihop den dagen, men efter några veckor återkom dessa smärtor. Åkte in och blev inlagd då de misstänkte hjärtproblem, visade sig vara gallsten. Vilket är en direkt orsak efter en Gastric by pass
operation då man gått ner mycket i vikt på kort tid. Operation för borttagande av gallblåsa diskuterades. När jag väl fick tid för operation kände jag bara att detta måste vara fel, så gallblåsan är kvar. Nu är vi inne i 2013. utan att veta varför drabbas jag av en mängd konstiga symtom, yrsel, trötthet, synrubbningar, närminnet börjar svikta mer och mer, illamående och kopiösa svettningar på nätterna, stora sömnproblem och kramper i fötter och fotleder. Jag kopplade inte dessa symtom till Gastric by pass operationen, men 2014 i oktober när jag utan förvarning svimmade med kramper samt andningen upphörde började jag forska mer i vad detta kunde vara. Blev då sjukskriven för utmattningssyndrom, ordination vila, samtidigt drogs mitt körkort då de misstänkte epilepsi. Efter 2 undersökningar konstaterades att jag ej hade epilepsi ej heller hjärntumörer som de också misstänkte. 3 månader senare fick åter mitt körkort. Nu väntade en tuff period där jag märkte att mitt allmäntillstånd blev allt sämre, begärde remiss till medicin för fördjupade provtagningar, alla prov som tagits har varit ok, förutom höga B12 och höga levervärden. Detta har de inte kollat upp. Våren 2015, klippte gräset, blev yr och disorinterad, befann mig helt plötsligt i huset, utan att veta hur jag kommit dit. Undrade var min dotter befann sig, hade total minnesförlust av den dagen. Dottern var hos sin mamma som hämtat henne här2 timmar tidigare, det är fortfarande blankt i skallen. Blev ny färd till sjukhuset, där de fann ett ämne i mitt blod som tydde på en hjärtinfarkt, blev inlagd på hjärtavdelningen, efter tester och prov visade de sig vara ok. Troligtvis har mitt hjärta rusat. Har nu en hjärtmonitor i bröstet som skall registrera avvikelser. Så här långt ser allt bra ut. Nu var det dags för nästa smäll, efter mycket jobb med att färdigställa husvagnen bar det av till Gränna med min dotter. Väl på campingen blev jag yr och dålig. Nästa minnesbild jag har är hur ambulanspersonal tvättar bort blod ur mitt ansikte, samtidigt som jag hör min dotter gråta. Jag försöker le mot henne men hon är bestört. Åter igen hade jag svimmat och fallit med ansiktet före rakt ner i asfalten, Iltransport till sjukhuset, ny utredning då de misstänkte epilepsi, åter igen drogs körkortet. Nu hade jag kommit en bit i min utredning, fått mycket hjälp i olika grupper på Facebook. Vid besök hos neurologen i Halmstad fick jag besked att jag ej har epilepsi, fick åter mitt körkort med orden jag vet inte hur vi går vidare. Då plockade jag fram mina dokument som bestod av fakta jag funnit där allt pekar på näringsbrister samt plötsliga blodsockerfall. Läkaren höll detta för troligt och gav mig min efterlängtade remiss till Sahlgrenska. Äntligen kände jag för första gången att jag nu kanske skulle få bli frisk. Jag hade nu allvarligt börjat fundera på återställning av tarmarna. Månaderna gick och min hälsa var nerkörd i botten, konstant yr, klarade inte av stora folksamlingar då blev jag så yr så jag behövde många gånger sätta mig ner och vila. Minsta fysiska ansträngning gjorde att jag började stappla omkring då balansen bara försvann. Närminnet var som bortblåst, blev tvungen att skriva minneslappar på precis allt, då menar jag allt. Trodde ett tag jag drabbats av demens, tror inte jag någon gång under min livstid mått så dåligt som nu. Fick göra en kontraströntgen på Sahlgrenska för kontroll av tarmarna, visade sig att födan som normalt tar 24 timmar att passera tog endast 9 minuter för mig. Här fann vi nog orsaken till den Hypoglykemi jag utvecklat på grund av gastric by pass operationen. Vidare frågeställningar på Facebook och egen nyfikenhet på olika sidor, resulterade i att jag nu började äta mängder av vitaminer och tillskott. drack även en hel del olika proteinpulver och näringsdrycker. Har idag fasat ut en del och kompletarat upp med nässelpulvet samt avkok på Ingefära. Inhandlar mer nu ekologisk mat. Började arbeta 25 % i nov, arbetar nu 50 % så det är en bit kvar. Alla dessa bristsjukdomar ställer verkligen till det då det inte bara påverkar din fysiska förmåga, även dit psyke blir påverkad. I mitt fall kände jag att humörsvängningar och gråtmildhet var de som jag reagerat mest på. Tack och lov är jag i grunden en glad och positiv person. Vilket jag är övertygad om är orsaken till att jag här idag skriver dessa rader, för livet har varit mycket mörkt i mellanåt. Jag söker inte medlidande utan vill informera om min resa i fetmans tecken. Hoppas jag kan få någon som funderar på en fetma operation att tänka till om det är värt att spela rysk roulette med sitt egna liv som
insatts. Idag väntar jag på tid för möte med kirurg då jag krävt att få bli återställd. Tyvärr verkar inte problemen avta, utan det tillkommer hela tiden nya saker som jag tidigare tålt men idag inte kan äta eller dricka. På mindre än 7 månader kan jag ej längre äta glass eller dricka ett glas cider utan att bli sjuk. Bröd/pasta likaså, så utgången är ju given känner jag, fortsätt som gastric opererad och bli sjukare eller gör en återställning och förhoppningsvis bli friskare. helt frisk blir jag aldrig då en del av tarmen är kapad. Kosten har svängt över mot LCHF även om jag inte följer den strikt så har jag den som mitt riktmärke. Mår betydligt bättre av denna kosthållning.