måndag 12 december 2011

Doktor Terry Wahl


Doktor Terry Wahl  blev 2003 diagnostiserad med MS (multipel scleros) och är idag friskförklarad från en sjukdom som de flesta anser vara kronisk och bara kan sluta på ett sätt: döden. Jag har själv sett MS på nära håll och det är ingen sjukdom som någon välkomnar. Min bästis mamma låg på långvården sina sista tio år, oförmögen att röra sig, prata och till slut andas. Hon kvävdes till döds. En annan vän i samma stad (Lycksele) fick sin diagnos när han var i 20-årsåldern och på ett år såg jag en ung, stark kille som älskade att åka slalom och springa, sitta i rullstol och inte klara sig själv. Alla hamnar inte i rullstol eller ens så fort men det är en långsam, elak sjukdom som sakta för att musklerna förtvinar och när musklerna som hjälper dig att andas, äta,  och prata inte fungerar mer...då slutar du fungera helt. 
Jag har tittat på videoklippet och det är mycket av det hon säger som jag inte förstår för att det är medicinska termer men budskapet går fram ändå: 
Vi håller på att äta oss till döds genom att äta en kost som inte är skapad för den kropp som vi är födda med. 
Vi äter inte längre baserat på att ge kroppen den energi och näring som den behöver utan för att ge oss snabba kickar, njutningsupplevelser och belöningar. När maten inte längre är det fundamentala för att överleva och vara friska utan för att droga oss till vansinne och dagligen ser jag det omkring mig:
* Barn som skriker nästan i panik i affären efter godis
* Barn med koncentrationsstörningar, diabetes, övervikt, allergier, eksemer och så småningom en för tidig död. 
* Vuxna som ständigt är trötta, sjuka, deprimerade och som trycker i sig den enda medicinen efter den andra. 
* Människor (som jag) som kämpar med ett sockerberoende dagligen. 
* Människor som dagligen lägger sig under kniven på ett operationsbord för att de tror att det är den enda vägen till ett hälsosammare och smalare liv. 

När vi ständigt mår dåligt så kanske vi inte ens vet hur det känns att må bra till 100%. Skalorna i helvetet är många, så att säga. Om jag går omkring och har ständig värk i kroppen och plötsligt blir av med värken i ryggen, då mår jag ju jättebra, men jag har fortfarande ont i resten av kroppen...men så blir jag av med värken i knäna och jag hoppar av glädje och berättar för folk hur BRA jag mår...men jag har fortfarande jätteont i magen...
Eller från att ha varit sängliggande i depression i månader och lyckas komma upp ur sängen och är riktigt lycklig för att jag har orkat duscha den dagen - då mår jag ju bra!
Eller?
När jag väger 150 kg och går ner 25 kg av dessa - visst mår jag bra? Men jämfört med vad? När vi jämför det med det dåliga istället för det bra, som vi inte riktigt vet hur det känns...då blir konceptet "må bra" väldigt förrädiskt. 
Jag säger ju själv att jag mår bra! Jag jämför mig med hur jag har mått förut och då mår jag ju jättebra men hur mår jag om jag skulle jämföra med det ulitmata "måbra-ursprunget", det vet jag inte. Jag stoppar ju fortfarande i mig gifter efter som med min ekonomi är det rent omöjligt att leva helt ekologiskt. Att få köpa kött från djur som bara äter den mat DE är SKAPTA för är väldigt dyrt och jag tror inte ens de är helt rena från gifter. En älg äter ju inget spannmål men växterna i skogen blir utsatta för miljöförstöring också genom regn, luft och jord. 
Det enda jag kan göra är att utesluta det jag vet är DIREKT skadligt för min kropp = stärkelse, härdade fetter, socker och ja, jag ska sluta röka! :-(

Den mat som jag vet hjälper mig att må bra äter jag redan. Mår jag bra? 
Ja, jämfört med förut mår jag jättebra men jag är också rätt säker på att jag aldrig kommer må lika bra som jag var skapt att må. 
Tyvärr!

Titta på bilden en stund och fundera sedan på vad de inte äter. 
Vi är skapta av naturen för vi är en del av naturen. Skillnaderna mellan människan och tex en björn är att vi kan skapa verktyg, planera, tänka strategiskt och tillaga vår föda. Vi är det tänkande djuret men det gör oss också väldigt känsliga. Ju mer finlir det är i något, desto ömtåligare är det ju. Det är ju större chans att din dator går sönder av att få några droppar vatten över sig än att din hammare går sönder om du släpper den utifrån ett högt berg. 
Du är datorn - inte hammaren!
Men vi lever som om vi är hammare!
När kor blir åderförkalkade för att vi matar dem med spannmål och de är skapta för att äta gräs så medicinerar vi dem för att de ska fortsätta producera den mjölk som vi sedan dricker. Vi dricker mjölk från ett djur som är så sjukt att det behöver medicin. Vi får höra redan från barnsben hur nyttigt det är att dricka mjölk för att vi ska få ett starkt skelett och fina tänder...varför då? Jo, för att vi VILL vara starka och friska! 
Hur logiskt känns det då att dricka mjölk från sjuka kor?
Människan älskar djur - vi har dem omkring oss hela tiden i form av mat eller som sällskap - vi är beroende av dem. Från den lilla bakterien i jorden som bryter ner löven till näring som våra växter växer av till katten som ligger och spinner i soffan. Men vi dödar allt som lever genom att vi är så förbannat smarta!
Vi är för smarta för vårt eget bästa. Vi drogar oss med socker, stärkelse och njutningsmetoder för stunden - där är vår känslighet som skadar oss så mycket att tom läkare står och propagerar för att vi ska äta MER av det som skadar oss. 
Livsmedelsindustrin är skapad av oss människor men när vi är mer intresserade av det påfundet som kallas för pengar, då bryr vi oss inte om att "må bra" inte är synonymt med pengar. 
Jägarna på stenåldern hade inte pengar...de köpte inte maten de åt. 
När ska vi förstå vad vi gör mot oss själva?