Men först en liten sammanfattning av dagarna som redan gått, ur en sockermissbruksvinkel:
Jag hade ju "bestämt" mig för att inte tappa mitt mål, och svulla i mig något som skulle trigga igång mitt sockermissbruk men lyckades inte riktigt hålla mig helt borta från sockret: Det blev totalt 6 skivor Julknäckebröd (under tre dagar), en skopa Jansson på julafton, sillen i senapssåsen var ju sååå goood - insåg att den var rätt söt, men det som triggade mest var nog Bailys Irish cream. Jag och min dotter (det var jag som började) har skaffat oss en egen liten tradition - att sippa Bailys på julafton och det kunde vi ju inte hålla oss ifrån, särskilt inte med tanke på att hon hade köpt en flaska. Snacka om att dricka GODIS!
 |
| Foto: Maria Jallow |
Åkte till dotterns igen och käkade brunch på julmaten och då blev det mer sill men det var det enda av kolhydrater som jag åt faktiskt.
Det tog ändå tre dagar innan magen började bli som vanligt igen och det jag upptäckte var att jag var otroligt sugen på socker i alla former - det blev jättejobbigt att handla mat för glassen i frysen ropade på mig, kakorna ropade på mig och julknäcket stod där och viskade - Köp mig, ät mig..jag är så god!
Men nej!
Det kommer ta ytterligare några dagar/veckor innan suget ger med sig, det vet jag. Upptäckte också att det klassiska illamåendet som man kan känna i början när man "tänder av" socker kom tillbaka.
Oliver kom hem igår och klagade över att jag lärt honom att bli lchf:are - han försökte äta en vanlig pizza och fick i sig hälften innan han började känna rent äckel och lämnade resten. Han kan inte äta "vanlig" mat längre, sa han! :-)
Det ligger bröd i frysen här sedan några veckor tillbaka och ingen rör det, inte ens Oliver fast han säger gång på gång att han inte tänker äta LCHF.
Jag hade köpt en julskinka igår på extrapris, som jag ugnsbakade och grillade utan ströbröd - den åt vi med gräddkokt rödkål och Oliver var jättenöjd efter den middagen! Rödkål är lika gott som vitkål - det är bara färgen som skiljer. Gräddstuvningen blev lila men smakade mumma!
Så tillbaka till dagen innan nyårsafton - idag!
Vaknade för sent, halv tolv, ingen väckte mig...
Solen lyser och det är frost ute. Tankarna på att jag skulle ha gått ut på promenad försvann men fick ett sms att jag kan hämta ett paket efter klockan 17.00 idag. Det är en dammsugare som min syster Helena har skickat! Nu kan jag äntligen slänga min ytterst trasiga dammsugare och kanske få lite mindre dammigt när jag städar.
Oliver talade om innan jul att han skulle vara hemma på nyår, något han inte varit på många år. Han brukar åka till Oslo och fira med sin pappa och sina kompisar. Men i år ska han jobba så han hade tänkt fira det med mig...tills igår då han talade om att han även ska jobba på nyårsafton. Adam vill inte vara hos sin pappa på nyårsafton så han talade om för mig idag att han ska vara hemma - det blir som vanligt med andra ord. Jag sitter och surar hela nyårsafton och har en lika rolig son som sällskap.
Jag har FÖRSÖKT vara glad på nyår men jag får inte till det - alla krav på hur man ska leva och ha det exploderar den dagen.
Alla årskrönikor som basuneras ut och alla nyårslöften inför det kommande året - jag hatar det!
Det här året blir det ju ännu värre när jag inte ens har ett jobb att luta mig mot.
Det är så lätt att säga: Det blir nog bättre, ska du se.
Tänk om det faktiskt inte blir det?
Det blev inte bättre 2011 - det blev värre.
Jag får FÖRSÖKA se det hela positivt men det känns också väldigt konstruerat.
2011 - året då jag fick insikten om mitt sockerberoende - det är bra.
2011 - året då jag förlorade mitt fasta jobb och misslyckades med att starta ett eget företag.
2011 - året då min son blev myndig - det är bra.
2011 - året då det närmaste en kärleksrelation med en man jag fick var fyllehångel på min födelsedag.
Roligare än så här kan man ju ha det.
2012 - året då jag fyller 50 år.
BLÄ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar