Jultriggers

http://www.caffayway.com/2011/12/01/
swedish-gingerbread-cookies-pepparkarkor/

Julen är ingen rolig högtid för en matmissbrukare /sockerberoende. Det är en ren kamp i vissa lägen och jag noterar att även lchf-bloggarn och sidor översvämmas av varianter på pepparkakor, lussebullar, julgodis och alla möjliga sorters kakor och gotter.
Jag har aldrig bakat en enda lchf-pepparkaka eller lchf-lussebulle eller något liknande och funderade faktiskt på att göra det i år...tills jag insåg något väldigt viktigt.
Skulle jag stoppa en kaka som smakar pepparkaka så skulle jag inte kunna sluta; Pepparkakor är en enorm trigger för mig.
"I mitt gamla liv" knarkade jag pepparkakor från någon gång i november till i slutet på januari och då pratar jag inte om någon pepparkaka om dagen utan minst 20-30 om dagen. Minns att min mage var som en svällande krutfabrik som mullrade konstant pga alla kryddor i kombination med socker och mjöl men inte fick det stopp på mitt ätande ändå. Det var ju så GOTT!
Som den gourmet jag var och fortfarande är så skulle det inte vara vilka pepparkakor som helst - de skulle vara tunna och väldigt krispiga. Var de för mjöliga och mjuka ratade jag dem, om det fanns andra, annars funkade de också! (Bättre än inget, så att säga)
En annan trigger är julknäcke, struvor, marsipangodis och marsipankakor, mjuk pepparkaka, kolasnittar och...och...och....ja, listan kan bli hur lång som helst!

Varenda en drabbas av någon slags bakfanatism och det regnar bilder på nätet med bilder på allas otroligt goda bakverk och godislagande.
Jag har kommit så långt i mitt befriande från sockerberoende att jag kan hantera både bilder och allt gott som finns i affärerna nu men däremot KAN JAG INTE BAKA DET själv! Inte ens lchf-varianten!
Så är det bara!
Acceptera och inse att det inte hjälper att göra/baka något som är mjöl - och sockerfritt för hjärnan kommer ihåg orginalet.
En kokainist sitter ju inte och snortar floursocker för att fortsätta sitt beroende så varför skulle jag som är sockerknarkare använda mig av substitut.
Stackars mina barn - de får inga pepparkakor och lussebullar...nej, faktiskt inte här hemma. Men de dör faktiskt inte. Min store son får nog ändå smaka och äta sådant som jag inte har hemma eftersom han är så mycket hemma hos andra och Adam norpar nog till sig en och annan pepparkaka eller buller hos kompisar eller i skolan om det bjuds och det säger jag inget om.
Min absolut största rädsla är att få ett återfall för jag kan absolut inte veta i förväg hur länge det håller i sig. Det kan vända dagen efter eller året efter - det vet inte jag och det tänker jag INTE ta reda på.
Jag skulle inte ens kunna baka lchf-lussebullar, fast jag inte ens gillade lussebullar innan. Men skulle de finnas - då skulle jag säkerligen triggas även av dem.
Så, du som läser det här: Tänk efter på vad du brukade överäta vid jul och andra högtider och inbilla dig inte att du kan hantera det även om det är sockerfritt.
Ett litet råd i denna galna tid av hysteriska bakmonster!