112: - Var god och dröj!

Som jag skrev i mitt förra inlägg så var jag på VC och fick utskrivet pencillin och även antiinflammatorisk medicin mot min röda, svullna hand/handled. Snäll som jag är så tuggar jag i mig dessa tabletter och redan på lördag morgon när jag vaknade var handen betydligt bättre. Svullnaden i fingrarna hade släppt och det var bara handleden som fortfarande var lite röd och svullen. Fick hålla mig ganska lugn för att det inte skulle göra ont men som sagt, det var mycket bättre!

Däremot var jag ganska trött rent allmänt så dagen tillbringades faktiskt i soffan framför teven där jag "skövlade" mig igenom Game of Thrones och två filmer: Hysteria och 47 Ronins. Båda var helt okej. 

Vid halv ett-tiden tyckte jag det var dags att gå och lägga sig så jag gick ut i köket och stoppade i mig en pencillintablett, en tablett Multimineral och en zink + B12 och Egazil - som jag alltid gör. Tillskotten förändras lite beroende på vad jag har hemma men det är ändå samma procedur. Vissa tillskott tas på kvällen och vissa på morgonen. 

Tänder kvällens sista cigg och spelar kvällens sista wordfeud på mobilen. (Ja, jag spelar Wordfeud med min granne sedan ett år tillbaka)

Drar sista blosset och något händer:

Det känns som någon tar strupgrepp på mig och jag får svårt att andas, blir darrig och yr och kallsvettig på tio sekunder och det känns som jag ska svimma. Jag får faktiskt panik -jag blir så rädd att jag ska tappa medvetandet innan någon vet att jag gör det och  naturligtvis är jag ensam hemma. Jag försöker med darriga fingrar slå 112 och aldrig har dessa tre siffror varit så svåra att slå! 

När jag väl kommer fram och telefonisten svarar så sticker det i fingrar och tår pga att jag andas för snabbt men kvävningskänslorna vill inte släppa riktigt. Det gör ONT i solar plexus och jag är riktigt, riktigt rädd. 

Naturligtvis får jag intrycket av att larmtelefonisten tycker jag är hysterisk och har fått en panikångestattack men nej, jag känner mig själv bättre än så. 

DET här har jag däremot ALDRIG upplevt och den naturliga reaktionen är ju rädsla - jag vill INTE dö eller svimma liksom. 

Ambulans skickas och jag ringer Adam som jag tvingar prata med mig under tiden jag väntar på ambulansen. Vi fick vänta i ca 20 minuter. Killarna som kommer är underbara som de brukar och tar temp, ekg och snabbsänka och frågar allt de kan komma på att fråga. EKG visar inget konstigt, pulsen visar inget konstigt, blodtrycket är lite högre än vanligt men det beror ju också på den stress jag ändå känner. Jag upplever att de akuta symptomen har släppt men jag är yr, fryser och känner att det smärtar i solar plexus. Jag börjar misstänka magen och ambulanskillarna är rörande överens med mig när de förstår att det inte är någon pågående hjärtattack. 

Men vi tar det säkra före det osäkra och vi åker mot Östra Sjukhusets akut. 

När jag väl kommer dit får jag ta ytterligare ett EKG och lämna en sänka och sedan....får jag vänta i fyra timmar på att prata med en läkare.

Orsak: TVÅ LÄKARE PÅ HELA JÄVLA AKUTEN EN LÖRDAGSKVÄLL!!!! 

HUR FAN KAN DETTA VARA OKEJ???

Vad skulle hända om det kom in tio mycket allvarliga akutfall på samma gång t ex från en brand, stor bilolycka med många inblandade eller en stor sammandrabbning med våldsamma personer? 

Det kallas för AKUT!!! OM det inte är akut så kan man ju vänta tills nästa dag vilket man nästan får göra ändå. 

Den slitna läkartjejen bad om ursäkt flera gånger för att jag fått vänta så länge på första undersökningen men ja, inte blev jag "gladare" av det. Hon uttryckte att den anti-inflammatoriska tabletten jag fick antagligen utlöst någon slags akut reaktion i magen. Den smärta jag kände i solar plexus är ungefär där magmunnen är och matstrupen går från det stället och under mitten av revbenen - den enda känsla jag fortfarande kände fyra timmar senare. Hon tyckte även att den där "bakterien" i handen nog var en felaktig diagnos eftersom jag var så snabbt bättre på ett dygn. Hade det varit en bakterie så hade det tagit längre tid att bli av med symptomen. 

Hon rekommenderade mig att inte ta mer antibiotika eller anti-inflammatoriskt även om just penicillinet skulle vara ett av de snällare sorterna i magen. Hon tyckte jag skulle testa att köpa Novalukol eller något annat magsyrehämmande läkemedel. 

Kan ju säga att jag inte var på så himla gott humör när jag klev ut från akuten 04.40 på söndag morgon. Gick ner mot spårvagnen och där stod en taxi som jag tog. Orkade inte vänta ytterligare 45 minuter på att första spårvagnen skulle börja gå. 

Så notan för mina små krämpor blev:

Läkarbesök 100 kr

Mediciner 345 kr

Ambulans 300 kr

Taxi 350 kr

Ska jag även köpa Novalukol? Vad ska jag göra med de två mediciner jag köpte i fredags? Lämna tillbaka dem och få pengarna tillbaka? 

När jag kom hem drog jag i mig en tsk Bikarbonat i ett glas vatten och ett glas Ekologisk A-fil. 

Okej...vad har jag lärt mig av detta?

Jo, att nästa gång om det händer igen - jag stannar hemma, då vet jag vad det är. 

Sådana här anfall har jag läst om från många andra gbp-opererade men jag har aldrig själv upplevt detta förut. Nu vet jag hur det känns och jag kan ärligt säga att det var en av mina värre upplevelser faktiskt. 

Betänk då att jag har varit nära döden några gånger och fött tre barn. 

Kan inte låta bli att tänka på alla dessa personer som drabbas av detta flera gånger i veckan eller de där unga tonåringarna som Sahlgrenska skär i  - hur reagerar de om de hamnade i samma läge som jag gjorde igår. Det var otäckt - riktigt otäckt!