måndag 23 maj 2016

Mina femton minuter av berömmelse

Igår kom inslaget med mig i Rapport om min återställningsoperation + Artikel!

Klippet är knappt fyra minuter men jag fick ju mest av den tiden i jämförelse med Torsten. *fnissar* Men det han sa var också viktigt: - Att det går att göra en återställning är fullt möjligt och man mår betydligt bättre efter en återställningsoperation än innan om man haft svåra problem med sin gbp.
Ja, jag tror fortfarande inte att man vill göra en återställningsoperation om man inte mår dåligt av den - men orsakerna till varför man mår dåligt är väldigt olika. Många tror att jag gjorde min för att jag hade så svåra komplikationer och det stämmer inte riktigt. Jag behövde aldrig operera mig mellan min gbp-operation för 21 år sedan och denna återställning som jag gjorde för sju veckor sedan. Den främsta orsaken var min rädsla för att organen inte orkade mer och den kroniska näringsbristen som jag faktiskt kunnat hantera själv. Jag har aldrig fått intravenöst ferritin eller B12. Jag har aldrig haft några konstaterade brister utan det var vad jag själv såg och kände, främst proteinbrist. Jag ville helt enkelt inte chansa mer...jag ville inte veta hur länge mitt hjärta skulle orka, eller hur länge min bukspottkörtel skulle orka etc. Jag ville känna att jag tog hand om min kropp på bästa sätt och det var inte med en gbp-operation i kroppen.
Jag kan känna hur det pulserar ibland i kroppen men det händer kort ibland. Inte hela tiden som innan. Mycket av mina beteenden sitter verkligen i skallen och inte i kroppen längre. Insåg det i lördags när jag åt en egenbakad pizza med glutenfri botten. Jag blev så MÄTT och satt i soffan och väntade på att jag skulle få ont, att jag skulle känna hur pizzan åkte upp och ner i halsen för att till slut få kräkas upp den...och så hände inte det. Jag var "bara" mätt. Jag kunde gå och lägga mig mätt och sova och vakna på morgonen och vara hungrig. Det har inte hänt på 21 år och allt det som är normalt för alla som inte är opererade är för mig just nu onormalt. Det normala för mig är det som är onormalt för alla som inte är överviktsopererade.
Lite sjukt är det ju!
Idag testade jag att äta tre ägg till lunchen istället för två. Ja, jag blev sjukt mätt men jag hamnade inte i paltkoma efteråt och hade energi och ork att undervisa på eftermiddagen. Det var en omöjlighet innan min återställning...återigen: Det onormala var normalt för mig innan.

Nu ska jag sakta men säkert vänja mig vid det normala...så bakvänt!

Mitt sår som jag har bråkat med så länge börjar läka! Äntligen! Jag började dricka Chaga (Sprängticka) i helgen för att hjälpa min kropp, ihop med nässelpulvret. Något händer med läkningen för jag fick byta själv igår här hemma och idag kändes det som det hade läkt MYCKET mer än på flera dagar innan. Det här ska bli intressant och se om såret är läkt inom en vecka. Då vet jag att Chagan har spelat roll för min läkning.

Orken har kommit tillbaka. Jag rensade ogräs igår som "vanligt" fast det var tung som attan att bära betongplattor, vilket jag också gjorde men tyngre än "vanligt" kan jag inte påstå att det var.
Jo, det känns som vanligt fast ändå inte...jag är ju fortfarande inte normal! Ha ha!

Började äggfasta idag också för att bli av med den sista vätskan i kroppen som envist håller sig kvar så jag har kramp i händerna. Nu ska det bort och kanske, kanske jag även kickar igång lite viktnedgång. Vikten har stått still sedan jag opererade mig. Vare sig upp eller ner. Jag måste ju bevisa för mig själv att jag KAN gå ner i vikt nu när jag äntligen har en magsäck och en tunntarm som jobbar igen. (Trots ålder och 21 års svältläge).
Det var väldigt tungt att äta tre ägg när jag kom hem från jobbet idag så det tredje äggen fick vänta 2 timmar. Mängden mat måste jag öka med lite i taget.

På onsdag ska jag på återbesök till kirurgmottagningen för att kolla upp mitt sår. När detta sår är läkt ska jag fira med choklad! (Mörk choklad - två rutor minst!)


Eftersom jag inte vill att saker ska försvinna kopierar jag hela texten till artikeln på SVT här:

Fick magsäcken inkopplad igen – 20 år efter fetmaoperationen

Efter SVT:s rapportering om brister i eftervården av fetmaopererade patienter var det många som hörde av sig till oss. En av dem var Maria Jallow i Göteborg. 20 år efter sin gastric bypass-operation valde hon att göra en återställande operation där man kopplar ihop magsäcken med matsmältningssystemet igen – ett ingrepp som kan komma att bli vanligare.

De senaste åtta åren har drygt 50.000 svenskar genomgått fetmaoperation, enligt det nationella kvalitetsregistret SOReg – Scandinavian Obesity Surgery Registry.
Den vanligaste operationsmetoden är gastric bypass, som innebär att man minskar magsäckens storlek, samtidigt som kroppens signalsystem från magen till hjärnan då förändras.
För tjugo år sen var Maria Jallow desperat. Hon vägde 170 kilo och var så överviktig att hon hade svårt att klara av att ta hand om sina två barn. Hon såg då ingen annan utväg än att göra en gastric bypass. De första åren rasade hon i vikt, men klarade inte att hålla den nya lägre vikten utan gick upp till 140 kilo igen.
Samtidigt hade hon kramper, var trött och hade näringsbrist och drabbades av förmaksflimmer vid alldeles för ung ålder.

”Blir fråntagen sin personlighet”

– Vill man utsätta sig för tortyr ska man vara tjock. Hela samhället är inriktat på att man ska vara normalviktig. Som fet blir man fråntagen sin personlighet, sitt känsloliv, sitt intellekt. Man är en person som alltid blir trampad på, och man trampar på sig själv, för självföraktet är så stort, berättar Maria Jallow när vi sitter på hennes uteplats där hon bor i Angered, norr om Göteborg.
Fetmaoperation har blivit vårdens främsta verktyg för att behandla patienter med svår fetma. Statistiken är tydlig – operationerna förlänger liv, minskar risken för hjärt- och kärlsjukdom, stroke, diabetes och vissa cancerformer.
Samtidigt drabbas ett okänt antal patienter, precis som Maria Jallow, av komplikationer. Många går upp i vikt igen efter några år, och andra drabbas av följdsjukdomar som näringsbrist, lågt blodsocker, buksmärtor och tarmvred. Och för många är det mycket svårt att göra den livsomställningen som krävs för att förändra sitt förhållande till mat, och till sin nya kropp.

”Reservdelarna finns kvar”

Varje år är det också en handfull patienter som får sitt matsmältningssystem återställt med en ny operation, en åtgärd som Torsten Olbers, docent och överläkare i kirurgi vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, tror kommer att bli vanligare.
– Många har fått höra att det inte finns någon återvändo efter en gastric bypass. Men det är inte riktigt sant, för reservdelarna finns kvar på insidan. Däremot vet ni ännu inte säkert om vi kan återställa kroppen tillbaka till ruta ett, säger han.
Torsten Olbers är en av de kirurger som gjort flest gastric bypass-operationer i Sverige, och också många återställningar vid det här laget.
I de flesta fall leder det till en förbättring, men vi behöver lära oss mer och det ska vara mycket sällan som vi använder oss av återställning. Däremot måste patienterna veta att den möjligheten finns.
Den femte april i år fick Maria Jallow tillbaka sin magsäck vid en återställande operation vid Sahlgrenska sjukhuset. Det var Torsten OIbers som opererade. Maria Jallow hade läst om möjligheten och efter att ha gjort en hel del egna efterforskningar bestämde hon sig för att det var rätt väg att gå för henne.

”Äntligen”

De senaste åren har hon kommit till rätta med sitt matmissbruk och har på egen hand gått ner till en hälsosammare vikt. Trots läkarkårens eniga varningar om att återställningen kommer att göra så att hon går upp i vikt igen tror och hoppas hon ändå att hon ska kunna hålla sin vikt, trots att magsäcken är på plats igen, och därmed också mer hungerkänslor. 
– Äntligen har jag ett normalt tillstånd igen! Mitt matsmältningssystem har saknat någonting, men nu är pusselbitarna tillbaka och magen får göra det jobb den ska göra – att smälta maten och ta upp näring, säger hon lättat.
Veckorna efter operationen var tuffa. Hon kräktes mycket och det tog ett tag innan hon kunde äta fast föda. Det var osäkert om återställningen hade blivit lyckad. Nu  några veckor senare  känner hon sig nöjd med operationen.
– Jag kan äta och dricka samtidigt och känner inte att jag håller på och dör av trötthet efteråt, som när jag inte hade någon magsäck. Och jag måste inte längre anpassa hela dagen efter vad jag ätit.