Min påskhelg = både mat och slit

Den här påsken blev inte riktigt som alla andra eller som alla andras kan man också säga. Min syster Emma åkte ner från Sundsvall och åkte med min bror från Stockholm till Västergötland för att först och främst röja på pappas gård så den kan säljas. De sov över i närheten på vandrarhem de två första nätterna och det var lite frustrerande att inte kunna hjälpa till. Men de dök upp på påskafton här hos mig och jag fick bjuda dem på den påskmiddag som jag planerat: Önskemålet från Emma var att få äta lamm och lamm fick det bli! Hittade lammrostbiff på ICA som jag inhandlade och tillagade i min romargryta efter konstens alla regler med salvia, rosmarin, timjan, vitlök, peppar, salt och en skvätt rödvin.
Till detta serverades allsköns rotsaker: kålrot, palsternacka, rödbetor, potatis, morot, majrova och lök. Dessa förvällde jag först och sedan in i ugnen med Ghee och salt. Min syster tål inte mjölkprotein så jag gjorde även en rödvinssås som skulle vara den bästa enligt kocklandslaget
.

Jag ska ärligt bekänna att lamm inte är min grej alls. Jag tycker det luktar fruktansvärt illa när man tillagar detta kött men köttet gick att äta och även den egenhändigt gjorda såsen som jag tog lammskyn från romargrytan som bas och bara blandade ihop med creme fraiche och soja. Men jag var tvungen att diska direkt efter för det luktade lamm i hela köket! 

Alla var nöjda med middagen faktiskt, inklusive mig själv. 

Till dessert blev det en mejerifri dessert: Äggtoddy med hallon, lime och marängvisp. Receptet är enkelt och det enda som var svårt var att få till rätt sötma utan socker och jag fick ta det jag hade hemma faktiskt, lite sukrin och suketter! 

Det funkade också! Den enda som inte gillade det var Samantha som tyckte det var slemmig konsistens och jo, lite "slemmigt" var det men smakade gott ändå! 

Den stora behållningen var nog att faktiskt få sitta ute och äta och njuta av värme och sol! Vi drack även rödvin till Ecologica - krav och ekologiskt och gott! 

Dagen därpå, påskdagen blev det andra bullar! Vi gick upp tidigt och åkte iväg mot pappas dödsbo för ett sista ryck och då var jag och Samantha med också - så dubbel styrka! 

Kan bara säga en enda sak: - JÄVLAR vilket jobb brorsan och syrran hade gjort! Utan att gå in på några detaljer så var gården 50% "renare" än innan. Jag städade bland allt plank, brädor och träbitar som låg lite överallt och rullade däck för glatta livet. Vi SLET som djur och alla var helt slut. Emma och Anders var nog mer slut än jag och Samantha efter sina två städdagar själva men när man är så slut i kroppen att man nästan snubblar på sig själv, då har man jobbat hårt! 

Vi svor, svettades, skrattade och eldade, kastade, rev och slet men man kan åtminstone säga att vi hade tur med vädret.
Nu är det bara försäljningen kvar - hoppas vi!
Innan vi åkte tillbaka till Göteborg drog vi in i närmaste tätort och alla (utom jag) ville ha Kinamat. Vi hittade en kinarestaurang och klampade in i en tom lokal och till min glädje hittade jag något jag kunde äta också: Omelett med räkor...
Den var inte riktigt som jag förväntat mig och såg ut ungefär så här:

Den luktade och smakade...KINESMAT! Anar att de stekte räkorna och omeletten i traditionsenliga olja, kryddad med glutamat och annan "skit". Hade jag inte varit så hungrig så hade jag inte ätit den alls. 

Dottern och syskonen beställde in någon kycklinggryta som tydligen smakade "skunk" och de åt inte jättemycket, de heller. 

När jag skulle sova åkte någon konstig form av "halsbränna" upp och ner i magen och har hållt på hela dagen idag. 

Det hade nog varit bättre att skippa det där restaurangbesöket helt och ätit något snabbt när vi kom hem men vi kom inte hem förrän elva på kvällen och fast man var så trött var det svårt att sova, då tankarna kretsade kring allt som har med pappas dödsbo att göra + plus den brännande känslan jag hade i magen.

Idag är jag både trött i kroppen, själen och skallen och hade behövt sova mer än jag gjort de här dagarna.
Glädjen satt i att få umgås med mina fina syskon och familjen ändå!

Tillskott som hjälper tarmen att smälta kosten

När man är gbp-opererad har man ingen magsyra i magsäcken utan den finns längre ner i tunntarmen där den faktiskt inte ska vara och enzymer som också ska hjälpa till att bryta ner kosten och få ut näringen och därför drabbas alla som opererar sig av näringsbrister på olika sätt men ändå alltid någon form av brister. Vården uppmanar opererade att äta protein först och sedan resten och att vi ska äta näringstillskott. 

Jag har ramlat över ett enzymtillskott som jag tycker verkar vara väldigt bra och intressant som innehåller tre olika enzymer: Betain/Pankreatin/Pepsin
För att förstå vad dessa enzymer betyder för kroppen kommer här en förklaring:

Betain är en källa till metyl. Det påstås vara en B-vitamin (B10).
Vad är betain bra för?
Betain kan vara bra för immunförsvaret, nervsystemet, hjärta, blodkärl och när stressen är för hög. Ryggmärgs fel på nyfödda och Alzheimers sjukdom, kan behovet av betain öka.
Levern använder betain för att producera cholin, ett läkemedel som förbättrar minnet minska nervositeten, öka muskel tillväxten och förebygga leversjukdom.
Brist på betain
Underskott av betain sägs vara vanligt idag, då särskilt i kombination med ett högt intag av protein och otillräckligt av metyl. Höga nivåer av aminosyran homocystein är vanligt förekommande, och en minskning genom att tillföra betain då kroppen också kan omvandla homocystein tillbaka till metionin. Vid högt intag av alkohol har kroppen ett ökat behov av betain.

Pankreatin hjälper din kropp att bryta ner fett, stärkelse och protein i den mat som du ätit när den passerar genom tarmarna. För att pankretatinet ska blanda sig ordentligt med maten är det inneslutet i små pellets.

Pepsin är en viktig komponent i magsaften. Där påbörjar pepsinet nedbrytningen av protein (klyver bindningen till till exempel tyrosin och fenylalanin). Pepsin kräver sur miljö och arbetar i nedre delen av magen. Den finns i magen på däggdjur.

Så här beskrivs själva tillskottet, översatt från engelska: 

Åldrande, sjukdomar och överanvändning av antacida (läkemedel mot sura uppstötningar, t ex omeprazol och novalukol)  kan bidra till en otillräcklig utsöndring av saltsyra och pankreasenzymer, vilket resulterar i ofullständig matsmältning. Denna maldigestion kan leda till olika hälsoproblem, bland annat näringsupptag, matsmältningsproblem  (t.ex. gaser, uppblåsthet och diarré) och vitaminbrist (speciellt för de fettlösliga vitaminerna). Thorne erbjuder saltsyra och ren pepsin. Till skillnad från många kosttillskottsföretag är pepsinet som används i Thornes produkt ren, outspädd och laktosfri. Thornes rena pankreatin är också laktosfritt och har den högsta styrkan och renheten som är möjlig. Dessa element kombineras i en formel, BPP, för att hjälpa och stödja den övergripande matsmältningen. Personer som kan ha låg saltsyra-produktion och har dåligt upptag av protein, kolhydrater och fetter bör överväga BPP.

Saltsyreutsöndringen i magen gör flera positiva saker. Det hjälper protein-matsmältningen genom att aktivera pepsinogen till pepsin , det gör magen steril mot intagna patogener (smittämnen, gifter, stress och autoimmunitet) och det hämmar oönskad överväxt i tunntarmen, vilket uppmuntrar flödet av galla och pankreasenzymer (enzymer som hjälper till att bryta ner näring). Saltsyra underlättar också upptaget av ett antal näringsämnen, inklusive folat, vitamin B12, askorbinsyra , betakaroten , järn, och vissa former av kalcium , magnesium och zink.  Ett flertal studier har visat att saltsyrasekretionen i magsäcken avtar med stigande ålder. Överanvändning av antacida (Läkemedlen som motverkar sura uppstödningar) kan också leda till låga nivåer av saltsyra i magsäcken, vilket kan resultera i dåligt proteinupptag.

Pankreatin är en blandning av flera matsmältningsenzymer som produceras av celler i bukspottkörteln. Pankreatin består av amylas , lipas och proteas . Pankreatinproduktion och utsöndring från bukspottkörteln är avgörande för matsmältningen och absorption av många näringsämnen, speciellt fett.

Det här tillskottet kan köpas på nätet bland annat på sidan jag översatte från som heter www.naturprodukter.se

Jag kommer köpa detta och testa! 

Man tager vad man haver!

Fredagen kom och jag kom hem efter jobbet och hade absolut inte handlat något, då plånboken nästan ekar just nu efter en massa utlägg på skadad katt, bil etc.
Pizza hade jag redan bestämt mig för att göra för jag visste att jag hade grejer till en pizzabotten hemma och var ganska säker på att jag hade till topping också.
Botten blev den Halloumi-botten jag fick tips av min vän Maria men kommer från Birgitta Höglund:


Pizzabotten för 2

2 dl riven Halloumi

1 Ekologiskt Ägg

½ dl Grädde

2 msk Pofiber

Rör samman ingredienserna till pizzadegen. Låt svälla i 10 minuter.

Bred ut till två runda bottnar, ca 1 cm tjocka, på bakplåtspapper. Förgrädda på 250 gr i 10 minuter.

De här bottnarna går bra att lösfrysa och ta fram eftersom och fylla med valfria pizzatillbehör.

Det var den lätta biten. Nu till toppingen.

Hade ingen tomatsås hemma och ingen creme fraiche så det fick bli Färskost med blåmögelostsmak! 

Ni vet de där små runda burkarna för en tia. 

På detta riven ost, bacon, lök, haricote vertes och några körsbärstomater och häpp så blev det en pizza! 

Haricotes vertes är ju inte direkt vanligt att ha på pizzan men den såg så blek ut och det funkade faktiskt och mätt blev jag!

Måste ju också berätta lite om livet utanför köket.
Köpte för två veckor sedan en Crosstrainer! Har kollat i flera månader efter en roddmaskin men dessa är antingen sålda eller så kan jag inte få hem dem men nu hade jag sonen i stan och han åkte och hämtade den. Den kostade 295 kr och nu skulle här tränas hemma i vardagsrummet, framför teven.
Första försöket blev 5 minuter med stumma ben och en puls som jag trodde skulle hoppa ur kroppen.
I söndags var jag uppe i 17 minuter, lite småsvettig och kände mig väldigt nyttig. Särskilt med tanke på att jag parkerade mig i soffan hela lördagen och maraton-tittade på Game of Thrones.
Nu ska jag bygga lite muskler både fram och bak, tänkte jag!

Dessutom blev katten friskförklarad i fredags och slipper både kroppsstrumpa och tratt! 

Till påsken kommer mina kära syskon hit och förutom att röja i pappas hus för försäljning ska vi umgås och jag får presentera Magnoliorna för min syster som aldrig sett dessa i verkligheten. De finns inte i Norrland och jag älskar dessa fantastiska blommor. Det doftar så underbart när de blommar! 

 Frisk katt, vår, en Crosstrainer och efter ett litet aggressivt besök hos doktorn förra veckan så verkar mina "problem" vara rätt okej.
Jag kommer inte dö av näringsbrist än på ett tag verkar det som. Jag har fått en remiss till överviktskirurgen på Sahlgrenska angående mina värden så den storyn är inte slut än.

Gastric bypass: Ett verktyg för livsförändringar?

Ett av det vanligaste argumenten för att utsätta sig för en gastric by-passoperation eller alla versioner av överviktsoperationer som finns är: - Jag behöver ett verktyg för att klara av att gå ner i vikt! 
Samtidigt så ser jag trenden så tydligt i grupperna jag själv har och den andra gruppen som är för Långtidsopererade - de som opererades för mer än tre år sedan. Trenden är att det går undan som attan det första året och saktar av det andra året och det tredje så står det still eller faktiskt börjar vänta uppåt igen...så vart tog det där verktyget vägen? 
Försvann det? 
Eller är det så att det där verktyget inte ens existerar? 
Hur tänkte jag själv inför min operation? 
Jag kan ärligt säga att jag nog inte tänkte alls utan mer kände. Jag kände en avgrundsdjup panik över min stora, tjocka kropp. Jag var panikslagen över att jag inte kunde röra mig normalt, att folk glodde och kastade glåpord efter mig och känslorna jag hade inför mig själv som enbart var självförakt. Jag tänkte nog bara: - Jag måste bli av med alla dessa kilon och jag klarar det inte själv! 
Är det så alla känner och tänker? Hade någon sagt till mig då, den där gången att nej, du får ingen operation men vi kan sy ihop munnen på dig eller sätta dig på en öde ö där du bara får äta granskott så hade jag gjort det. Jag hade panik och jag känner igen den känslan från många andra som skriver att de ställt sig i kö för operation.
Sedan håller man envist kvar den där känslan av att NU kommer jag bli normalviktig - nu KAN jag inte välja längre...tills man inser att verktyget man trodde att man fick genom att ta bort större delen av magsäcken inte riktigt funkar för nä, det satt ju inte i magen utan i skallen. 
Verktyget vi tror att vi får är att vi MÅSTE tänka på vad vi äter och att mängden mat vi får i oss är så liten att man bara MÅSTE gå ner i vikt på grund av de där barnportionerna. 
Jag kan säga att jag har nog aldrig tänkt på mat så mycket som efter att jag startade mina grupper på Facebook och den eviga dialogen är:
- Vad äter du? 
- Hur mycket äter du?
- Hur ofta äter du? 
- Varför går jag upp i vikt efter operationen?
- Varför drabbas jag av blodsockerfall?
- Varför drabbas jag av näringsbrister?
- Varför tappar jag håret?
- Varför tappar jag mina tänder?
- Varför dumpade jag på det här när jag inte gjorde det förra månaden?
- Vad ska jag göra för att gå ner mer i vikt?
- Vad ska jag äta för att gå upp i vikt? 
- Hur kan jag få stopp på det här?

Har du inte opererat dig ännu så finns det egentligen bara ett enda svar: Låt bli operationen och fundera på vilka verktyg du behöver som faktiskt baseras på ett beslut, en självinsikt, kunskap och faktiskt VÅGA testa din förmåga att välja bort det som du faktiskt inte SKA äta! 
Du kan inte spika i en spik med såg och såga med en hammare. 
Varför då tro att du kan det? 
Vågar du vara utan spannmål, socker och kemiska tillsatser i din kost?
Vad skulle hända tror du?
Du kommer antagligen ha massor med frågor då också men kanske du får svar som du faktiskt kan göra något med istället bara för att "gilla läget" med näringsbrister, håravfall, dåliga tänder, dumping och blodsockerfall. Du kanske faktiskt slipper gallstensanfall, tarmvred och andra mer otäcka skador som du kan råka ut för efter den där operationen. 

Jag skrek TJOOOHOOO häromdagen! 
En ung tjej som hade bestämt sig för att inte operera sig skrev i stödgruppen att hon tyckte det var så seeeegt att gå ner i vikt för hon hade bara gått ner tre kilo. Hon skrev så här:

"Jag valde att inte göra GP och ställde in operationen en vecka innan. Blev så himla rädd efter att jag har fått höra. Istället började jag träna och har förlorat 3 kg på 4 veckor :S Snacka om trögt, skulle jag operera mig skulle jag nog redan ha förlorat 10 kg  Känner mig som himla deppig, DET GÅR SÅ HIMLA TRÖGT!"

Jag rekommenderade henne lchf och tipsade om två grupper för "vanligt" folk (de som inte är opererade) och så skrev hon att hon redan gått ner två kilo på en vecka och kunde inte riktigt tro att hon gjorde det för hon åt sig mätt, åt gott och mådde så bra! 
Då blir jag så där: YES-VAD-GLAD-JAG-BLIR!
Hon vågar!
Hon fixar det! 
Den vanligaste reaktionen från många som börjar med lchf är just:
FAN VAD LÄTT DET HÄR VAR! 
Så när folk säger till mig att jag är så duktig som gått ner så mycket de sista åren så har jag lite svårt att tycka jag är duktig för det har inte varit en kamp, snarare rena barnleken. Det som varit svårt är alla människors fördomar inför kosten - den där kosten som är utan spannmål, socker och tillsatser. Ja, visst är det konstigt! Men ack, vilket bra verktyg det är! 
Det absolut bästa verktyg jag någonsin hittat när det gäller kampen mot sockerberoende och övervikt. 
Jag har inte mer karaktär än någon annan. Jag är inte starkare än någon annan
 - jag har bara rätt verktyg! (Nu) 

Ugnspannkaka

Fredagsgodis! Ibland steker jag "vanliga" lchf-pannkakor men idag mådde jag inte så bra, ont i huvudet och lite lätt illamående så jag googlade på ugnspannka och jag ville INTE ha fläskpannkaka vilket verkar vara det vanligaste.
Efter lite letande hittade jag följande recept från HannaKJonssons blogg.
Fyra ägg
Tre dl vispgrädde
Två matskedar fiberhusk
80 gram riven ost
Salt

Vispa ägg och grädde, blanda ner den finrivna osten och sedan fiberhusken. Låt stå och svälla en halvtimme.
Häll i en smord form, inte en långpanna! (ca 20 x25)
In i ugnen i ca 20 minuter på 200 grader.
Jag lät den stå inne tills den fick fin färg.

Till denna eminenta ugnspannkaka serverade jag en körsbärsgucca:

ca 1-2 dl frusna körsbär

0,5 dl vispgrädde

1 dl rysk yoghurt

1 tsk vaniljpulver

lite sötning

Kokade upp körsbären med sötningen. Lät dem svalna och stoppade i vaniljpulver. 

Mixade körsbären lite försiktigt och sedan blandade jag ner grädde och yoghurt. 

Farligt gott! Man kan välja vilka bär man vill eller bara vaniljpulver också. 

Fick i mig hälften av pannkaka och jag är rejält mätt kan jag säga! Har inte ätit så mycket innan idag så jag fick plats med detta. Lär nog inte äta mer idag. 

Isis är deppig! Hon fick åka till veterinären idag igen och ta bort dränet. Oliver ringde från veterinären som jag upplevde "skällde" på mig för att det var svullet och frågade om katten rivit på såret. Inte vad jag har sett men hon har ju slickat på bandage-tuben och jag kan ju inte kolla henne när jag är på jobbet. Nu ska såret luftas så när jag är hemma får hon ha tratten på sig även om hon hatar den. Hon kommer inte åt att äta eller dricka så jag får nästan mata henne!

Men ja, ja, en vecka till och sedan slipper hon stygnen också!

Stekt torskrygg med pepparrotsmajonäs

Fick idén om pepparrotsmajonäs från en reklamfilm på teve om Sushi där "kocken" blandar majonäs med wasabi. Jag insåg att kombinationen måste vara perfekt för vanlig fisk också. Jag äter inte Sushi överhuvudtaget eftersom jag fullständigt hatar rå fisk, men tillagad fisk älskar jag.
Ingredienserna är löjligt enkla:
1 dl majonäs
1-2 tsk riven pepparrot
några droppar citronsaft
lite salt
1 msk hackad dill
Blanda ihop!
Det här räckte faktiskt bara till mig så är man fler så dubbla receptet. Var inte rädd för att pepparrotsmajonäsen är stark för tillsammans med fisk och grönsaker blir det inte så starkt om man inte gillar det. Pepparrot kan smaka lite olika starkt så våga smaka dig fram.
Till detta serverades två bitar fin torskrygg som jag stekte i rikligt med smör, vitpeppar och salt. Jag öste smöret över fisken medan jag stekte den.
Serverades med en sallad på färsk ekologisk spenat, en halv avakado, ekologiska små plommontomater och gurka.
Riktigt gott och väldigt enkelt!

Besöket hos näringsspecialisten...

Igår var det då äntligen dags för mitt inbokade besök hos Elmes Energi och Hälsa för min näringsanalys...trodde jag!
Stannade kvar på jobbet och ca 20 minuter innan besöket gick jag upp för den branta trappen upp mot Lunden där hon har sin mottagning - i samma lokaler som Vidarkliniken. När jag kom dit var klockan tio i så jag tog det lugnt och skickade ett sms till henne då dörren var låst. Tänkte att hon kanske kunde släppa in mig så jag slapp stå utanför och frysa i den kalla vårvinden men inte ett ljud. Jag fick en sådan där känsla av att något inte stämde och den känslan stämde däremot. Klockan sex hade ingen vare sig svarat på mitt sms eller öppnat någon dörr. Tog fram mobilen igen och ringde och en röst svarade att numret inte var tillgängligt för tillfället. Jag ringde två gånger för att vara på den säkra sidan. När klockan var tio över ringde jag numret till Vidarkliniken där jag åtminstone fick en telefonsvarare att tala med där jag frågade om de visste var Elme höll hus.
Sedan gick jag därifrån. Jag var inte bara arg, jag var faktiskt ledsen.
Jag hade sparat ihop 1500 kr till det här besöket, pengarna jag fick för min hankatt som jag sålde för två veckor sedan.
"Tröstade" mig med att jag hade 1500 kr till något annat, som att t ex få ordning på pappabilen som behöver nya bromskivor, reparation av avgassystem och lite annat smått och gott.
När jag kom hem säger Adam, som var hemma med förkylning att Isis sår som han upptäckte i lördags inte såg bra ut alls. Vi lade upp henne på köksbordet och jag kollade också och nej, det här var inte bra.
Såret var öppet och även jag insåg att det här måste sys för att läka ihop. Ringde för råd till Blå Stjärnan och förstod att jag ändå kunde vänta tills dagen därpå, idag.

Hur hon fått detta sår är för mig en total gåta då hon bara är inne på innergården och inomhus och jag vet inget som är så vasst att det kan skära upp hud på det här viset. Det är ännu konstigare att hon inte blött för det hade man ju inte missat med tanke på att hon är vit. 

Ringde tidigt i morse och fick en tid till halv tio till Partille Smådjursklinik och de skulle åtgärda såret så fort de kunde och vi beslutade oss för att stanna kvar och vänta. 

Hon fick först smärtstillande och sedan en narkosspruta. Vi gick iväg och eftersom Rusta ligger i närheten så gick vi dit (Jag och Oliver) och struttade runt och kollade på allt som finns där. Sedan köpte vi oss varsin kaffe och satte oss nere vid Säveån en stund. Vid tolvtiden gick vi tillbaka och då var hon nästan klar. Jag hade redan innan sagt att hon inte kan ha någon tratt på sig eftersom hon är så noga med att ha koll på allt omkring sig, så en strumpa var att föredra.  Även om Cesar är såld nu så lär det ta lite tid innan hon förstår helt att ingen annan katt kommer och attackerar henne. 

Såret syddes och det sattes ett drän i såret som ska spolas varje dag fram till på fredag då hon ska på återbesök för att ta bort dränet och nästa fredag ska även stygnen tas bort. Himla tur att Oliver är hemma och har tillgång till bil för annars skulle det inte bara kosta de 2000 kronor som detta kostade - plus antiinflammatorisk och smärtstillande medicin utan två halva arbetsdagar. Jag får väl igen några hundra på självrisken men ja, det här var vad pengarna gick till istället. 

Så nej, jag vet fortfarande inte vad jag ska göra åt mina brister i dagsläget och några andra pengar kan jag inte lägga på det i dagsläget. Isis är viktigare i dagsläget. Men ja, jag kan inte påstå att jag mår sämre nu än förut så jag TROR att min kur med Spirulina och Gentle Iron fungerar. Jag ska till den läkare som jag tog blodproven hos den 8 april och då kommer jag begära nya prover. Vill även veta min östrogennivå så jag vet om jag är östrogendominant eller ej. Fortsätter med mina tillskott och Progesterall-salvan fast i rätt dos nu! :) 

Vad hade hänt Elme? Kvinnan som har Vidarkliniken ringde senare på kvällen igår och berättade att Elme fått diagnosen bröstcancer i julas och lagt ner allt, sagt upp kontraktet etc. men allvarligt? Hur svårt kan det vara att stänga ner sin hemsida också? Eller be någon annan göra det om man inte själv orkar? 

Riktigt oproffsigt faktiskt och samtidigt tycker jag att när en näringsspecialist får cancer borde man hantera det på ett annat sätt antar jag?