Stannade kvar på jobbet och ca 20 minuter innan besöket gick jag upp för den branta trappen upp mot Lunden där hon har sin mottagning - i samma lokaler som Vidarkliniken. När jag kom dit var klockan tio i så jag tog det lugnt och skickade ett sms till henne då dörren var låst. Tänkte att hon kanske kunde släppa in mig så jag slapp stå utanför och frysa i den kalla vårvinden men inte ett ljud. Jag fick en sådan där känsla av att något inte stämde och den känslan stämde däremot. Klockan sex hade ingen vare sig svarat på mitt sms eller öppnat någon dörr. Tog fram mobilen igen och ringde och en röst svarade att numret inte var tillgängligt för tillfället. Jag ringde två gånger för att vara på den säkra sidan. När klockan var tio över ringde jag numret till Vidarkliniken där jag åtminstone fick en telefonsvarare att tala med där jag frågade om de visste var Elme höll hus.
Sedan gick jag därifrån. Jag var inte bara arg, jag var faktiskt ledsen.
Jag hade sparat ihop 1500 kr till det här besöket, pengarna jag fick för min hankatt som jag sålde för två veckor sedan.
"Tröstade" mig med att jag hade 1500 kr till något annat, som att t ex få ordning på pappabilen som behöver nya bromskivor, reparation av avgassystem och lite annat smått och gott.
När jag kom hem säger Adam, som var hemma med förkylning att Isis sår som han upptäckte i lördags inte såg bra ut alls. Vi lade upp henne på köksbordet och jag kollade också och nej, det här var inte bra.
Såret var öppet och även jag insåg att det här måste sys för att läka ihop. Ringde för råd till Blå Stjärnan och förstod att jag ändå kunde vänta tills dagen därpå, idag.
Hur hon fått detta sår är för mig en total gåta då hon bara är inne på innergården och inomhus och jag vet inget som är så vasst att det kan skära upp hud på det här viset. Det är ännu konstigare att hon inte blött för det hade man ju inte missat med tanke på att hon är vit.
Ringde tidigt i morse och fick en tid till halv tio till Partille Smådjursklinik och de skulle åtgärda såret så fort de kunde och vi beslutade oss för att stanna kvar och vänta.
Hon fick först smärtstillande och sedan en narkosspruta. Vi gick iväg och eftersom Rusta ligger i närheten så gick vi dit (Jag och Oliver) och struttade runt och kollade på allt som finns där. Sedan köpte vi oss varsin kaffe och satte oss nere vid Säveån en stund. Vid tolvtiden gick vi tillbaka och då var hon nästan klar. Jag hade redan innan sagt att hon inte kan ha någon tratt på sig eftersom hon är så noga med att ha koll på allt omkring sig, så en strumpa var att föredra. Även om Cesar är såld nu så lär det ta lite tid innan hon förstår helt att ingen annan katt kommer och attackerar henne.
Såret syddes och det sattes ett drän i såret som ska spolas varje dag fram till på fredag då hon ska på återbesök för att ta bort dränet och nästa fredag ska även stygnen tas bort. Himla tur att Oliver är hemma och har tillgång till bil för annars skulle det inte bara kosta de 2000 kronor som detta kostade - plus antiinflammatorisk och smärtstillande medicin utan två halva arbetsdagar. Jag får väl igen några hundra på självrisken men ja, det här var vad pengarna gick till istället.
Så nej, jag vet fortfarande inte vad jag ska göra åt mina brister i dagsläget och några andra pengar kan jag inte lägga på det i dagsläget. Isis är viktigare i dagsläget. Men ja, jag kan inte påstå att jag mår sämre nu än förut så jag TROR att min kur med Spirulina och Gentle Iron fungerar. Jag ska till den läkare som jag tog blodproven hos den 8 april och då kommer jag begära nya prover. Vill även veta min östrogennivå så jag vet om jag är östrogendominant eller ej. Fortsätter med mina tillskott och Progesterall-salvan fast i rätt dos nu! :)
Vad hade hänt Elme? Kvinnan som har Vidarkliniken ringde senare på kvällen igår och berättade att Elme fått diagnosen bröstcancer i julas och lagt ner allt, sagt upp kontraktet etc. men allvarligt? Hur svårt kan det vara att stänga ner sin hemsida också? Eller be någon annan göra det om man inte själv orkar?
Riktigt oproffsigt faktiskt och samtidigt tycker jag att när en näringsspecialist får cancer borde man hantera det på ett annat sätt antar jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar