Från XXL till Small!

Fick "order" av Adam igår kväll att han behövde nya byxor och jag sa till honom att möta mig på jobbet i eftermiddag. Så gjorde han och vi åkte in till stan för att handla byxor. Det är Hennes&Mauritz i Femman som gäller när han ska byxor. De har ofta bra och ganska billiga byxor och jag släpper honom "lös" i affären. Han får plocka vad han gillar, prova och sedan bestämmer jag vad av det han vill ha som jag köper.
Det blev ett par jeans, ett par jeansshort och en t-shirt. Under tiden gick jag runt och kikade på damavdelningen och hittade egentligen ingenting. Lite befriande att inte hitta något som man bara måste ha för det är så snyggt!
Efteråt gick vi och käkade kycklingsallad för båda var jättehungriga. Jag blev mätt och Adam var fortfarande hungrig på den "lilla" salladen som serverades men vi var i alla fall inte vrålhungriga längre.
På väg ner till spårvagnen går vi förbi ett annat H&M och jag ser en klänning som hänger i fönstret som får mig att tvärstanna och gå in i affären. Där hänger ett gäng i storlek L och M och jag grabbar tag i storlek L av gammal vana och hänger den med galgen runt halsen och konstaterar att den är både för lång och för stor...hm, jag får väl testa Medium då. Gör samma sak med den och måttar över höfterna där jag är bredast och säger till Adam att den här är nog för liten. Han tycker jag ska gå och prova i provrummet och jag gör så.
Den är för STOR!!!!
Ber honom gå ut och kolla om den finns i small men det gör den inte och vi bestämmer oss för att gå tillbaka till Femman och se om den hänger i de andra affärerna och efter andra försöket hittar jag den och i storlek small...jag går in i provrummet och drar på mig den utanpå min tröja och min kjol och den ...PASSAR PERFEKT!
Hjärtat stannar fan i mig! Jag har ALDRIG haft storlek small på mig! Jag har lust att hoppa och tjoa och skrika - JAG HAR SMALL PÅ MIG!!!
Jag trippar runt lite och Adam bara flinar åt mig.
Jag måste erkänna att det här kändes större än att hamna på rätt sida av 100-sträcket faktiskt.
Jag är INTE stor i min kropp och utan allt fett som legat runt mig så är jag precis så där liten som jag är född att vara.
Men det här var en stor grej för mig!
Ursäktar kvaliteten på bilden, fotografen är Adam och mobilen är ju inte den bästa men så här blev det!

Denna klänning kommer jag ha på Adams skolavslutning har jag redan bestämt. Har ett par sandaler med en liten klack på så jag inte släpar klänningen i marken. Men oj, vad fin jag känner mig i den här!
Tänker på att jag jag inte gjort någon plastik och har fortfarande en hel del kilon som jag bär på (mest på benen) och ändå känner jag mig som en miljon just nu!
Det är sådana här små stunder som ger en rent egoistisk glädje över att faktiskt vara stolt över sig själv!