lördag 3 januari 2015

Ont

Jag upplever att något har "hänt" i mitt inre den senaste tiden men har inte riktigt kunnat komma på vad det är. Var tvungen att kolla lite på anatomin som finns inom oss och inser samtidigt att är man opererad så ser det inte riktigt likadant ut som om man inte är opererad:


Jag har inte ont som i att jag måste kalla det en smärta utan mer något som drar och tänjer i det område jag har markerat med rött på den blå bilden men om man då kikar på vad som är just där så ligger mjälten där ungefär. Det är den som gömmer sig bakom magsäck och bukspottkörteln men kikar jag på gbp-bilder så är det den delen av magsäcken som är bortkopplad som också ligger där...

Så frågan är: Är det den gamla magsäcken som spökar eller är det mjälten?
Jag vet genom en person att dennes moder dog 18 år efter sin gbp just för att den bortkopplade magsäcken hade fastnat och börjat ruttna. När detta upptäcktes så var det för sent och hon dog.
Jag kan liksom inte låta bli att tänka på detta just nu.
Är det mjälten så vet jag inte ens varför den skulle kännas av...något är fel i alla fall. Det är inte stopp i magfickan för jag har kunnat äta utan problem och tarmarna bubblar på som jag är van vid men däremot har "dunket" som jag lever med som är kramper från bukspottkörteln ökat.

Jag måste alltså ge mig till doktorn och få denne att skicka mig på röntgen och det som bekymrar mig är att det brukar vara långa väntetider. Jag vill inte hamna i det läget att jag kommer in "för sent".

Skriver detta inlägg för att hålla reda på när jag började känna så här och sedan återkomma med om vad detta kan vara.
Om någon känner igen sig får ni gärna kommentera.

Söndagen den 4 januari:
Nu har jag pratat med en, enligt mig, vettig person på sjukvårdsupplysningen och planen är att ringa kirurgmottagningen på Sahlgrenska i morgon och be om en akuttid. Får jag ingen så måste jag sätta mig på akuten och få mig bedömd av en kirurg. Det mest logiska verkar vara sammanväxningar även om det är högre upp än jag är "van" vid. Har en sammanväxning längre ner i buken som jag kände av oftare innan jag började med lchf men med tanke på att jag är opererad tre gånger i buken totalt så vet jag att det finns sammanväxningar. De kan sätta sig kring organ, inte bara omkring tarmarna, t ex även omkring den bortkopplade magsäcken och när vi pratade om detta så känd jag intuitivt att jo, det är nog så. Så länge jag inte har feber, akuta smärtor och kräks så kan jag vänta tills i morgon men har man smärtor, även diffusa och är gbp-opererad så ska man INTE vänta sa den trevlige mannen på sjukvårdsupplysningen och det håller jag med om. Så i morgon ringer jag kirurgmottagningen.

Måndagen den 5 januari:
Kvällen igår var ganska jobbig. Jag tvättade på dagen och när jag var klar med det åt jag en sen middag med lite stekt kyckling och blomkålsmos. 
Efter det satte jag mig i soffan och jag hade stora problem att hålla ögonen öppna. En typisk reaktion på dumping och jag dumpar inte på det viset i vanliga fall mer än möjligtvis tidigare på dagen. 
Nu fick jag kämpa med att hålla mig vaken. Känningarna i sidan kändes mer och kändes som det spred sig också, upp mot vänster skulderblad men även ner i korsryggen. Fick kramper också och "dunket" var så tydligt att jag faktiskt tog dubbel dos Egazil (kramplösande) innan jag lade mig. 

Vaknade vid halv sju och bestämde mig för att åka på tom mage eftersom jag inte visste om jag skulle hamna på röntgen eller operationsbordet. Drack några klunkar kaffe ändå för jag visste ju att det här kan ta lång tid. 
På vägen till Sahlgrenska ringde jag kirurgmottagningen vars telefontid började halv nio. 
Jag försökte förklara mitt "problem" och hon bad mig vänta lite medan hon talade med andra sköterskor som "visste mer" än hon. 
När hon kom tillbaka sa hon att jag inte var inskriven på kirurgmottagningen och att eftersom jag inte vare sig kräktes och kunde äta så fick jag vända mig till min vårdcentral. Jag blev arg och sa att ALLT handlar inte om tarmstopp heller utan att risken var stor att jag fått sammanväxningar kring mjälten eller den bortkopplade magsäcken och det skulle inte påverka tarmarna. Hon svarade återigen att de inte kunde hjälpa mig. 
Så...när samtalet var avslutat gick jag in på akuten och skrev in mig där. Det var lite folk så jag kom in för den första screeningen ganska snabbt. Det togs blodtryck, ett blodprov och ekg. Mitt blodtryck var 150/70 vilket är högre än jag är van vid då övertrycket brukar ligga på 120 men det tyckte inte sköterskan var konstigt då jag varit igång...men jag hade ju mest suttit och väntat...

Två timmar senare kommer kirurgen in och klämmer lite på mig och säger att de inte kan göra något heller eftersom det inte var stopp i tarmen! Jag påtalade att jag har mer än bara tarmar i magen och hon höll med om att det KAN vara sammanväxningar men de kan ändå inte göra något på akuten, inte ens skicka mig på röntgen för det är inte säkert något syns där. Återigen får jag svaret att jag ska ta mig till min vårdcentral eller någon privat röntgenmottagning...
Återigen tårar och frustration och jag svarade att okej, jag fattar, jag är inte ett akutfall och ligger inte för döden. 

Väl ute ringde jag min Vårdcentral och knappade in mitt nummer och fick den automatiska svararen att bekräfta att jag skulle bli uppringd 14.10. 
De ringde 14.10 och talade om att jag får återkomma på onsdag klockan åtta eftersom akuttiderna var slut. 

Åkte hem.
Nu har jag ätit soppa, sesamknäcke och lite korv...nu har jag ont, mer ont än jag hade när jag inte hade ätit alls. 
Nä, det är ingen fara med mig...jag lever ju och ligger inte dubbelvikt på golvet och kräks. 

*arg och ledsen*

Onsdag den 7 januari:

Då var det nästa del som skulle igenom. Boka och besöka VC här i Angered. Ringde och fick en tid klockan två.
Frågar i receptionen om jag får en ordinarie läkare eller någon som är inhyrd och det skulle vara en ordinarie läkare.
I samma sekund som han steg in kände jag att nä, det här kommer inte gå bra. Han presenterade sig på mycket bruten svenska men jag är ju van fast jag fick ändå fråga igen vad han hette för jag hörde inte vad han sa.
Jag förklarade mitt ärende och han bad mig lägga mig på britsen och sedan började han trycka och klämma på magen medan han frågade två gånger om jag var förstoppad eller var lös i magen och jag svarade nej, båda gångerna. När han tryckte på musklerna i slutet på revbenen gjorde det ont...i musklerna men det är ju innanför revbenen jag har ont men han ville få det till att jag hade en muskelsträckning/inflammation. Jag sade några gånger att nej, jag har inte ont i musklerna utan inne i kroppen. Han frågade om jag var gift och hade barn....
Han tyckte jag skulle lämna ett urinprov men han sa inte varför och jag sa att jag redan gjort det på akuten i måndags. Han tyckte ändå att jag skulle lämna urinprov och så skulle jag ta några "andra" prov också. Vilka sa han inte och varför.
Jag påtalade återigen att jag inte ansåg det här vara ett medicinskt problem utan ett kirurgiskt. Han höll tydligen inte med mig och sa att jag skulle lämna prover och om jag inte hade hört något om två veckor så var det ingenting.
Ingenting? Sade: Så du menar att om det inte finns något som visar sig på proverna så är det ingenting? Jag har inte ont någonstans?
Han svarade att jag kunde köpa Voltaren Gel och smörja in musklerna som jag hade ont i...

Jag reste mig, satte på mig jackan och gick därifrån.
Tårarna kom och frustrationen jag kände var som om jag skulle drunkna...

Gick och ställde mig inne på Blå Stället och ringde kirurgmottagningen för överviktskirurgi och efter lång väntan fick jag tala med en sköterska där som inte heller kunde ge mig något annat råd än att söka upp en annan läkare på någon annan Vårdcentral men vilken fick jag avgöra själv för hon hade inga tips. Det enda hon kunde göra var att påminna den dietist som jag skulle få träffa i höstas att höra av sig då jag inte fått någon ny tid efter den som jag missade.

Jag hade bara en människa i skallen: Min förra husläkare, Adel, kirurg och specialist på mage och tarm. Han jobbade i Angered men slutade där och började jobba på Prinsgatans Specialistklinik för Mage - och tarm. Jag letade rätt på numret och ringde upp för att lämna mitt telefonnummer och personnummer. Han MÅSTE ta emot mig!
De ringde tillbaka och jag berättade mitt problem och hur jag hade blivit bemött och att jag verkligen saknade någon som fattade vad jag sade, så som Adel gjorde när jag var hos honom.
Det var han som förstod att jag hade kramper i bukspottkörteln och skrev ut Egazil som fick mina förmaksflimmer att sluta. Det var han som skickade remiss till handkirurgen som resulterade i att jag valde LCHF istället för att operera handen.
Sköterskan höll med mig om att det var en bra idé att träffa Adel och diskutera min situation. Kan inte han hjälpa mig så kan han nog skicka mig till någon med en remiss som han vet är "lika bra" som han är.
Tiden blev bokad till den 18 februari så jag får vänta men jag ger upp nu. Jag får väl ha de krämpor jag har just nu. Ingen vill ju ändå ta reda på vad det är för fel så oavsett vad det är så kommer jag inte längre än så här.
Jag bestämde mig för att stanna hemma resten av veckan men på måndag återgår jag till jobbet, oavsett i vilket skick jag är i. Jag är ju inte sjuk! Jag kan ju skita och äta!