I morse när jag vaknade hade jag riktigt ONT och inte bara i sidan utan det kändes i bukhålan också. Ingen huggande smärta utan bara väldigt ont, stumt ont.
Humöret var lika dåligt som ett åskväder och känner i den stunden när jag går in på jobbet att jag bara vill gömma mig men jag måste samtidigt "komma igång" så jag inte går in till mina deltagare som en zombie. Tyvärr är det svårt att hålla sig för sig själv när man är på jobbet och i morse trampade jag på någon annans tår i min ovilja att "umgås" med någon när jag bara har ont, är trött och orolig/ledsen över mina krämpor eftersom jag faktiskt inte VET varför jag har detta. Jag kan ju bara gissa i dagsläget, precis som doktorn gjorde.
När jag kom hem från jobbet började magen bete sig på ett annat vis samtidigt som smärtan i höger sida är precis som igår kväll. Alla kvinnor som har varit gravida kan kanske identifiera känslan - det drar, bubblar och gör ont. Som om en baby som sparkar och snurrar runt inom en.
Något "lever" ett rackarns liv i mina tarmar. Så mycket att jag sitter och småhoppar och rycker till. Så gör man bara när man är gravid. Det rycker inte bara i vänster sida längre utan även i högra och mitt över - där midjan sitter. Antingen håller hela tarmsystemet att lägga av eller vara inflammerad.
Jag vet inte!
Jag bara gissar!
Jag "borde" inte jobba just nu men samtidigt så blir det ju inte bättre av att jag är hemma. På jobbet kan jag åtminstone skingra mina tankar och min oro.
Än så länge har jag inte stupat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar