fredag 9 augusti 2013

Alla skyller på varandra

Läser DN:s lilla följetong om fetma och problematiken kring det. Den ena artikeln skriver att "Det är vikten som är problemet" skriven av Dan Andersson som uppenbarligen inte är en tjockis...
Medan den andra artikeln är skriven av ordförande för De Överviktigas Riksförbund. 
I Anderssons artikel är allt överviktens fel, det belastar vården och samhället i ökade kostnader. Förklaringen är den "vanliga" - vi äter mer och rör oss mindre. Köttmängden vi äter idag har ökat betydligt och jämte det så har vi också blivit fetare och sjukare. Fleetwood menar att det innebär inte att man ska diskrimineras för sin övervikt och att det är ett genetiskt arv och medicinska faktorer. De människor som TRIVS med sin övervikt ska få ha den utan att bli utsatta för diskriminering, menar hon.
VISST!
INGEN SKA BEHÖVA BLI DISKRIMINERAD, oavsett storlek på sin kropp. Det håller jag med om!
MEN!
Den som påstår att man trivs med att vara tjock, tung och sjuk, ljuger! Inte bara för andra utan även för sig själv. Man kan acceptera sin kropp men att man trivs med den....nä, där går gränsen.
Men det jag känner är att ingen egentligen vill säga: - Du har rätt!
Så jag säger: - Båda har rätt - och båda har lite fel också, naturligtvis.
Jag är vare sig doktor eller ekonom eller något annat. Nu talar jag utifrån min egen erfarenhet och min egen kunskap som jag ändå fått genom åren.
Ja, jag är född med en genetisk känslighet som gjort mig överviktig men om jag inte kommit i kontakt med socker på ett tidigt stadium så hade jag antagligen aldrig blivit just överviktig. Så ja, jag har blivit tjock utifrån vad jag har ätit, inget annat! Visst, det finns vältränade tjockisar, även det har jag varit - tävlingssimmade fem gånger i veckan, cyklade, sportade i skolan, dansade etc. och vägde över 100 kg - men jag var fortfarande överviktig. Jag åt för mycket! Åt jag jättemycket kött? Nej, jag är uppväxt på jordbruk och jodå, det stod kött på menyn i någon form varje dag men jag fick också lära mig att INTE äta för mycket "sovel" för det gör man bara inte - det kan bara rika människor göra. Tallriken laddades med mycket potatis och sås och den där berömda gräddsåsen, den var bara till för fina middagar. Däremot var det socker, stärkelse och gluten som det inte sparades in på. Min genetiska känslighet för just dessa gjorde mig överviktig, sockerberoende och matmissbrukande. Att samtidigt bli mobbad och diskriminerad gjorde mig också ledsen och därmed tröstade jag mig med mer socker, stärkelse och gluten.
Så nej, jag blev inte tjock för att jag inte rörde på mig.
Så nej, jag blev inte tjock för att jag åt massor med kött.
Redan i tonåren började även fettskrämseln ta tag i mig så jag drog ner ordentligt på fettet som bestod av Lätt - och Lagom på mackorna och margarinet som maten lagades i...samtidigt som sockermängderna ökade i light-produkterna.
Man fattade verkligen INTE varför man blev mer och mer tung!
De FÅ som går upp i vikt p g a medicinering kan kanske inte hjälpa det men samtidigt så borde man ju ta sig e funderare på vad det är för sjukdom man har och varför den uppstått. Det finns t ex många diabetiker (typ 2) som på fullt allvar inte tror att man kan bli frisk från det. (Symptomfri, kallas det)
Något annat som tas upp i artiklarna är också är socialgrupper och utbildningsbakgrund. Andersson menar att de flesta överviktiga finns där det är låg utbildningsbakgrund och lägre sociala grupper -inte där de välutbildade och rika bor. Har han rätt där? Japp, det tycker jag. Jag bor i ett sådant område där ohälsotalet är ca 45% högre än i övriga Göteborg och allt kan inte skyllas på att det bor många flyktingar och invandrare här för jag ser tydligt att de etniska svenskar som bor här har mer problem med kost, sjukdomar och fetma än många invandrare och skillnaden är nog inte utbildningsbakgrunden bland invandrarna för de äter ofta den mat de är vana vid från sina hemländer. Det är när de börjar anamma vår kost och våra kostvanor som problemen börjar. Kan se att t ex somalier är generellt tjockare än övriga invandrargrupper och funderat mycket på varför; De älskar sitt söta te, äter mycket pasta (influerade från det italienska köket) och mycket kolhydrater, samtidigt som de vill vara lite som "alla andra", gå på McDonalds, dricka coca-cola och äta godis. Det är svårt att säga nej till barnen när de skriker efter socker i affären -man får ju inte straffa sina barn i Sverige på samma sätt som i Somalia och ingen hjälper dem med alternativen. Missförstå mig inte nu, det finns många jättesmala somalier också! Men titta på människorna du möter när du är ute och går på gatorna i en stad med bara tanken på att titta efter människor med viktproblem...
De etniska svenskar som bor här i området har inte bara problem med vikten, utan röker mer, dricker mer och har testat droger någon gång under sitt leverne.
Ja, det kostar samhället mycket pengar och vem ska man då skylla på?
Ska man skylla det på de överviktiga, att de är lata, okunniga och inkompetenta, eller ska man skylla på samhället som låter Livsmedelsindustrin fortsätta med sitt projekt: "Ät mer skit och låt oss tjäna mer pengar på det? Eller ska man skylla på vården som på fullt allvar tror att man kan bota allt med mediciner och operationer?

Vi var friskare och smalare "förr"! Då var inte vi i närheten av den kunskap som vi besitter idag med all utbildning, allt man kan läsa i bokform och på nätet. Vill man veta så kan man finna den kunskapen! 
Den här inte HEMLIGSTÄMPLAD!
Jag skulle kunna integrera LCHF i det här också; Är man ordförande i De överviktigas Förbund och anser att LCHF är en tveksam diet, då har man verkligen inte läst på om det hela eller ens försökt!
Att tycka att Livsmedelsindustrin ska erbjuda mindre portioner och inte marknadsföra godis och läsk - den enskilda individen har faktiskt ett val! Man kan inte skylla på Livsmedelsindustrin för allt, mer än på att de aldrig verkar för ditt intresse utan för sitt eget. Jag väljer vad jag vill äta, hur mycket och av vem jag köper det - det är individen som har det valet! 
Det debatteras vilt just nu om den artikel i DN som handlar om "De populära fettdieterna är ett hot mot folkälsan" samtidigt.  Detta bloggas det hejvilt om hos Kostdoktorn, Kostrådgivarna och Annika Dalhkvists blogg så det behöver inte jag göra. Men det hade varit roligt att läsa en rubrik som var baserad både på erfarenhet, människors egna upplevelser och "rätt" forskning där det stod: "De populära fettdieterna har minskat både problemen med folkhälsan" - för det är mer sant. 
Avslutar dagens inlägg med ett litet klipp som säger mer än alla andra debattinlägg! :D 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar