fredag 25 maj 2012

En dag i en tonårsförälders liv

Att vara tonårsförälder innebär:
Adam (snart 14) kommer hem från skolan och frågar mig om han får klippa av ärmarna på sin långärmade, av mig nyinköpta tröja. Sedan tar han fram ett par nyinköpta sockar, sätter på sig en och går ut med enbart denna strumpa på foten och kollar posten. Den andre ligger ute på stenplattorna. Sedan frågar jag var han har sin cd-spelare. Jag letade efter den idag för jag ville lyssna på radio.
Svar: - Jag vet inte. Jag har väl slängt den. 
- Varför då?
- Jag använde den inte. 
- MEN man SLÄNGER väl inte en fungerande cd-spelare för det???
- Eh, nä, jag har nog inte slängt den...
- Ok, var är den då?
- Vet inte.  (Det betyder att han faktiskt har slängt den)
Hör att han steker ägg och fixar mat till sig själv samtidigt som det finns mat kvar från igår.,,
Någon timme senare kliver Oliver in genom dörren, glad som en lärka. Sitter och myser med mig en stund och tittar på mina nya foton som jag har redigerat hela dagen. 
Sedan öppnar han kylen och tar ut grytan med blomkåls-och broccolimos och grytan med köttgryta på strimlad skinksnitzel, champinjoner och lök. Han tömmer grytorna, med hjälp av mig och slickepotten, för att få upp allt. 
Sedan tar han sin laptop, maten och sätter sig i vardagsrummet och äter. 
Medan jag är ute och vattnar blommorna, packar han sin väska och säger:
- Hej då, jag drar nu. 
- Ok, antar att du inte kommer hem på hela helgen?
- Nej, det kommer jag inte göra.
- Ha det så kul, svarar jag. Han ska med sin flickvän på studentbal i morgon nämligen. 
När jag vattnat klart går jag in i köket. Där står de tomma grytorna, locket till ena grytan ligger i microskyddet och det står en inplastad tallrik med mat i kylskåpet. På soffbordet står Olivers dator och dörren till hans rum är öppen och det är han som HATAR när Cesar (vår katt) går in och sover på hans kläder som ligger på golvet...
Vet inte men han BRUKAR säga att han ALLTID tar bort efter sig. Undrar när det händer, enligt honom.
Jag storstädade igår och det var jättefint. Nu ser det ut som innan jag storstädade...igen!