Gå ner eller upp i vikt?

Jag har skrivit det förut i min blogg: Jag väger mindre idag än jag gjort i hela mitt vuxna liv och det lyckades jag inte ens med efter min Gastric-by-pass-operation. Jag har också skrivit att jag stått still det senaste året och testat att göra  vissa åtgärder för att få fart på viktminskningen igen men inte riktigt lyckats...
Tyckte jag...
Men så fick jag lite perspektiv/insikt om det hela.
De flesta går ju upp i vikt genom åren. Man lägger på sig ett kilo här och ett kilo där och det smyger sig på kroppen så sakta att man inte ens märker något förrän man plötsligt står där och inte får på sig favoritbyxorna eller knapparna blusen protesterar och man funderar på hur det där hände!

Man kanske inte ens betraktas som överviktig men magen putar och man måste köpa en storlek större än några år tidigare. Många tänker nog att det är ganska normalt att lägga på sig några kilon genom åren. Man har gått igenom puberteten, fött barn, skaffat sig ett stillasittande jobb och lurar sig själv att det nog inte är någon fara ändå. Tills den dagen man går till doktorn som mäter ens midjemått och det påvisar att det finns en oroande risk för Diabetes, högt blodtryck eller någon annan av våra välfärdssjukdomar.
Det bara smög sig på - dom där kilona!
För mig har det varit perioder av missbrukande av kolhydratrik mat och socker och kunna lägga på mig tio kilo på kort tid. Man hänger inte med själv ens utan bara mår urdåligt och straffar sig med ännu mer matmissbrukande.
Det smyger sig inte på - det klampar in på kroppen och ingen missar det. Men de där "smygarna" kanske inte inser sitt viktuppgång förrän det är väldigt tydligt men ingen säger något. Det är ju åldern!
Jag har kommit till smygstadiet helt enkelt men då menar jag att mina kilon smyger AV mig istället för PÅ mig. Under det år som jag påstått att jag stått still har jag gått  ner åtminstone fem kilo. Under hela tiden som jag levt efter LCHF-konceptet har jag inte gått upp ett enda gram, däremot har det stora viktraset (ca 30-35 kg) avstannat. Det kanske kommer igen, det vet jag inte men jag står inte still! Jag smygminskar istället! :-D
Men ja, jag smyger ju hellre av mig ett kilo här och där än tvärtom. Det innebär ju att när jag blir pensionär så är jag ingen tjockis längre. Antar att jag då kommer betraktas som en MYCKET rynkig kvinna med normalvikt.
Huden hänger inte med någonstans, så jag ser för jävligt ut naken, det kan jag inte göra något åt.
Men jag är nöjd ändå!