fredag 8 juni 2012

Smågodis!

Bilden tillhör:
Inte nog med att vi stoppar i oss ca 17 kg smågodis i detta land, vi stoppar i oss mängder med skadliga ämnen i samma stund. De flesta som ser godis, tänker nog mer på socker, skadligt för tänderna och vikten. Jag har nog aldrig varit i en mataffär utan att se minst en unge stå och be, skrika, gråta och med stora ledsna hundögon peka på godis...den trötta föräldern ger upp och ungen får sitt eftertraktade godis och är glad för en stund. Föräldern suckar lite lättad för att få en andpaus i alla utbrott som deras älskade barn får...älskade barn..ja, visst älskar man sina barn? Eller?
Vi är livrädda för att våra barn ska bli sjuka, skadas, bli utsatta för olika olyckor av alla dess slag men samtidigt ger vi dem saker de kan stoppa i sina kroppar som är värre än att bryta benet, bli mobbad eller få någon allvarlig sjukdom. Men vi kanske inte är med i leken när de är vuxna och har svårt att anpassa sig i samhället, svårigheter med att få barn eller hur de mår när de blir gamla.
Innan vi gick med i EU var det röda färgämnet E129, allurarött förbjudet. Det blev tillåtet igen när vi gick med i EU. Jag minns att jag läste debattartiklar om just vilka tillsatser som vi var "tvugna" att ha i maten igen för att EU inte hade samma regler som Sverige, på den tiden.
Nu vill man förbjuda detta färgämne...i djurfoder för katt och hund!!!!
Färgämne förbjuds för djur - men inte för barn 
"Var tionde godissort innehåller azofärger men E129 är relativt sällsynt, säger Livsmedelsverket, samtidigt som det står att läsa på deras hemsida det kan ha en negativ effekt på koncentration och beteende".
Ehum?
Jaha, det kanske bara är så att mitt barn inte har DAMP, ADHD eller någon annan beteendestörning, egentligen - h*n har bara fått i sig lite för mycket tillsatser i form av färgämnen, konsververingsmedel, socker i någon form av alla som finns osv.
JAG VILL INTE VETA!!!
Barnen måste väl få något också!!!
Jag orkar inte lyssna på mitt barn när h*n skriker och gormar!
- Här får du lite godis för du har varit________________ (fyll i själv - tips på ord - snäll, duktig, sjuk..etc.)
- Jaaaa, du skaaaa få godis, det är ju ändå lördag!
- Sluta tjata, du ska få godis, bara du slutar tjata!
Eller så köper vi godis av den enkla anledningen att vi vill ha det själva och det skulle ju se så konstigt ut om vi köpte åt oss vuxna och inte barnen -det ska ju vara RÄTTVIST!
Tänk dig följande scenarion utan socker i någon form:
- Barnkalas
- Julafton, påskafton, Halloween...
- Fredags - och lördagsmys
- Längre resor
-Varma dagar
- Kalla dagar
- Skolavslutningar
- Besök på nöjesparker, festivaler, kulturarrangemang osv..

HUR SKA DET GÅ TILL???? Det är ju OMÖJLIGT!!!

" När WHO 2001 pekade ut sockret som den enskilda största faktorn bakom fetma, cancer, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, fick det omedelbart effekt i sjunkande godisförsäljning i våra grannländer. Medan svensken fortsatte sin konsumtion, i stort sett obekymrat."

Varför är vi så sockerberoende i detta land??? 

"Socker och sötsaker är kopplat till trivsamt umgänge, gemenskap och att visa varandra uppskattning. Dessutom är det generationsöverskridande. Då är det svårt att konkurrera med fullkornsbröd och morötter."

Om vi då tänker på allt spannmål som vi äter i form av flingor, bröd, kakor, välling, tillsatser i alla hel - och halvfabrikat så kanske summan av allt är rätt logiskt: Vi börjar dagen "nyttigt" men inser inte själva att det är lika mycket socker i fullkornsbrödet som det är i smågodiset. När TVÅ skivor bröd är ungefär lika mycket socker för hjärnan som två matskedar rent socker, då har vi redan vid frukostbordet grundat med sockersuget som fortsätter genom hela dagen. Hur många små barn börjar inte dagen med en flaska Välling? De äldre barnen, dessutom med fullkornsvälling! Magen är stinn, hjärnan vill ha mer och insulinet är på topp för att sjunka dramatiskt, vilket gör att barnet vill ha MER! 

JAG VILL INTE VETA!!!! 

JO! DU MÅSTE! Det är dig och framför allt DITT/DINA barn som jag tänker på. Jag kan seriöst säga att jag får ren ångest när jag tänker på all "skit" jag gett mina barn. Jag kan inte vända ryggen till åt det längre, eller blunda och hoppas på ett mirakel - att de klarar sig ändå. Lika självklart som jag förklarar för mina barn att man inte går över gatan, utan att se sig om eller att knark, alkohol och cigaretter skadar, solen är stark, huggormar, fästingar och vissa växter är giftiga, spisen är varm osv - lika självklart är det att både visa och informera om den kemiska cocktail vi utsätts för dagligen i vårt dagliga liv och hem. 

Jag plockar bort sak för sak i mitt hem och byter ut. Jag kan inte byta ut allt men en sak mindre är ett steg i rätt riktning. Jag vet att mina barn är fyllda av kemiska tillsatser som de fått från ALLT i deras tillvaro - leksaker, maten, hemmet, hygienprodukter, luften, skolan, kompisar osv - jag kan inte skydda dem om jag inte flyttar ut i ett trähus, långt från allt och lever 100% naturligt. Men jag vill ändå VETA! 

Jag säger nej till mycket idag och av någon konstig anledning protesterar inte mina barn särskilt mycket eller ofta när jag förklarar varför. De blir lite "suckiga" och säger: - Mamma, inte mer nu, finns det INGET som är bra omkring oss? Varför blir vi utsatta för allt det här farliga? Men med den kunskapen de får kan de ändå försöka välja bort saker i deras framtid, kämpa för att få leva mer naturligt och kanske även undvika att utsätta sina framtida barn för det som jag utsatts för och utsätter mina barn för. 
JAG VILL KUNNA VÄLJA! 
Jag väljer inte majonäsen i plasttuben - jag köper i glasburk eller ännu bättre, gör min egen. 
Jag har kastat plasttandborstarna och köpt bambutandborstar. 
Jag har kastat flourtandkrämen och köpt utan flour. 
Jag byter sakta ut varje plastburk jag har mot burkar i stålfritt och glas. 
Jag har kastat alla platsverktyg som man använder i matlagning och bytt dem mot trä - och metallredskap. 
Jag tänker sluta med plastfolie och använda alluminiumfolie istället. 
Men det finns vissa saker som i princip är omöjliga att ta bort eller byta ut:
Förpackningarna som vi köper vår mat i - köttet, osten, skinkan osv. När såg jag sist en köttbit som inte var förpackad i plast? Man kan gå till charken men även deras råvaror fraktas i plastförpackningar. 
Plastskalen på moiblerna, kablarna och all annan teknik...? 
Våga vägra kvitton? Jo, men hur ska jag spara dem då? 
Ja, det är omöjligt. Det här ligger på politikernivå - men vi KAN påverka politiker! 
Låt våra framtida generationer slippa! 

Källor: Socialstyrelsens Folkhälsorapport från 2009. Statistiska Centralbyråns Statistikdatabas. Internationella branschorganisationen för godis- choklad och konfektindustrin, Caobisco, Expressen, Aftonbladet. 
Länkar till artiklar jag läst: