lördag 13 oktober 2012

Simon Hedefalk

Simon Hedefalk är en kille från Sundsvall som 2007,  då han var 17 år gammal,  råkade ut för en otäck idrottsolycka när han spelade hockey.
Han skrev om det här i en av grupperna jag är med i, på FB och det här är hans egen historia.
Jag har fått tillåtelse av honom att lägga ut detta på min blogg, då jag tycker att alla borde läsa det.







Simon Hedefalk:  Allt började redan 13 januari 2007...


Jag var 17 år och spelade ishockey och oturligt nog fick en jätteallvarlig skada. http://st.nu/sport/1.693949-junior-allvarligt-skadad-i-hockeymatch... 
Jag blev tvungen att sluta mot min vilja och redan där började min viktuppgång.. Jag fick äta medicin som gjorde att vikten flög upp 13 kg direkt från 85 till 98 kg på bara 2,5 månad!
 Kroppen blev sämre skick hela tiden då jag inte kunde träna för den smärta i både rygg och nacke. Maten var fortfarande densamma som när jag tränade.. 
Jag åt otroligt mycket och saken blev att maten blev allt onyttigare under tiden. Under 3 år försökte jag gå ner i vikt på olika sätt både med olika pulverdrycker och olika dieter, men inget funkade! 
Snarare att när jag väl slutade så fick jag ett par extrakilon! Jag blev lat, obekväm med mig själv och förtroendet var botten. Flickvännen i efterhand har sagt att det inte alls var roligt hur mitt beteende var! 

Direkt när jag slutade med hockeyn blev jag tränare och gjorde så att liten del av mitt kärlek till sporten fick vara kvar! Under tiden där kände jag hur kroppen inte orkade med. Jag blev helt slut efter att visat en enkel träningsövning för spelarna. Ryggen och nacken sade stopp helt och hållet till slut. Jag blev som en zombie på is. Gymmet var inte ens att tänka på och promenader gick sådär! Vikten ökade och självförtroendet sjönk. Inte helt optimalt för en 20-åring som har levt på träning och kost i flera år.
 Men en dag den 12 oktober 2010 när Sverige mötte Holland i EM-kvalet i fotboll...
 Vi var ett par kompisar som åt pizza och rätt var det var smällde det till i mig, ungefär som en spark i baken fast något helt annat. Jag sa till alla som var närvarande: - Detta var min sista pizza tills jag väger 85 kg igen.(min matchvikt när jag spelade hockey) då stod vågen på 111 kg. 0.1 ton!
 Dagen efter bestämde jag mig för LCHF. Det var flera i min närhet som hade gått ner ett par kg med denna metod och tyckte maten var god. Det blev min vändning och på 4 veckor hade jag gått ner 7 kg. Jag kunde efter årsskiftet 2010/2011 börja träna på gymmet... Allt blev som en "drog". 
Jag mådde hur bra som helst!
 Augusti 2011 efter ett halvår av stenhård kost och träning vägde jag in på 88 kg.
 HELT MAGISKT!
 Efter det har det bara gått hur bra som helst. Jag slutade under tiden med LCHF och bytte till en egenkombinerad kost som hette LCNF "low carb normal fat" som funkade riktigt bra för mig. Till slut nådde jag 85 kg och lyckan var enorm.
Cirka 1,5 år senare var jag där! Jag fortsatte träna och kosten fortsatte som vanligt med min LCNF... Vikten stod still på 85 (jättenöjd). Under augusti 2012 började jag deffa efter en tids hårdträning på gym. och slutade den 21 september 2012. När jag var klar stod vågen på 79,5 och 31 kg i viktnedgång var ett faktum!
 Jag orkar hur mycket som helst idag. Jag kan visa övningar i all evighet på isen. Energin är på topp!
 Jag kan äta vad jag vill och då menar jag vad som helst. Hoppas detta var en bra beskrivning
TACK LCHF, du räddade mitt liv
*************************************************************************
Man blir lite extra glad när det är en så ung kille som berättar och som hamnade i övervikt ofrivilligt. Menar inte att någon blir tjock frivilligt men om man vet att man inte vare sig rör på sig, äter bara skräp så förväntar man sig ju inte att gå ner i vikt heller, eller hur? Här har vi den unga grabben som tränar, och känner sig frisk och stark och råkar ut för en olycka som gör att han ofrivilligt märker hur både styrka och vikt hamnar i obalans och som på egen styrka faktiskt fixat det. 
Man måste inte vara vuxen för att fixa det här! 
Stor kram till Simon!