Söndagsreportage ur GP

Då alla inte kan läsa GP eller allt finns på nätet så gick jag och köpte söndagens nummer igår av en enda anledning: Ett reportag om en kvinna här i Göteborg och vad som hände henne när hon gjorde sin Gastric bypass-operation. Här är den text som finns i tidningen och bilderna är hämtade från nätet, alltså INTE kvinnan från reportaget.

"FÖRUT VAR JAG FET OCH FRISK - NU ÄR JAG SMAL OCH SJUK"

Operationen skulle ge Meral Cakir Coskun ett smalare och friskare liv. HOn förlorade sin övervikt - men också sin hälsa. - Jag har kroniska buksmärtor och får svåra kramper. Mitt liv är förstört. Jag är 38, men känner mig som jag var över 80 år. 

Det finns människor som prövat allt  och som inte har något egentligt val Deras svåra övervikt har lett till att hälsan är allvarligt hotad. För dem kan en masgsäcksoperation vara enda utvägen och operationen kan ha räddat deras liv.
Det här handlar inte om dem.


Det här handlar Meral Cakir Coskun och hennes liv efter att gått igenom en så kallad gastric-bypass-operation för fem år sedan.
- Det är ingen quick fix för att bli smal och snygg. Folk måste få veta att det gå åt helvete. Som det har gjort för mig. Operationen skönmålas - men ingen vet vad en del av oss genomlider.
- Förut var jag fet och frisk. Nu är jag smal och sjuk.

Luften är hög och dte luktar höst på gården till hyreshuset på Hisingen. Meral och hennes familj bor högst upp i trevåningshuset. Det är förmiddag. Barnen är i skolan. Maken är på jobbet.
Meral är hemma - som så ofta nuförtiden. Hon vet aldrig riktigt när smärtan i magen sätter in. Då vill hon ha en säng nära till hands så hon kan lägga sig ned. Ofta kräks hon.
- Jag har kroniska buksmärtor och får svåra kramer. Mitt liv är förstört, Jag är 38 men känner mig som över 80 år.
Hon vill berätta för att varna andra. Tänk noga efter och ta reda på alla risker innan du väljer en magsäcksoperation. Det är hennes råd till alla som är i valet och kvalet.
- Operation ska vara den allra, allra sista utvägen.

Meral är liten till växten, 152 cm. Hon väger idag 59 kilo.
- Javisst, jag är jättesmal. Men till vilket pris? Mår jag bra?
Meral har en dotter som är 18 år och tvillingar som idag är åtta år. .Det var när hon ammade tvillingarna hon gick upp i vikt och la på sig ordentligt. Som mest vägde hon 105 kilo.
- Jag kunde få glåpord av småungar. Men jag var ändå ganska självkär. Jag tyckte jag var snygg när jag var tjock .

Det var visserligen jobbigt att gå uppför de tre trapporna till lägenheten och dte var tungt att ständigt bära runt på en massa extrakilon. Men egentligen hade hon inga andra fysiska problem än sömnapné. Hon hade försökt med bantningspiller, men misslyckats med att gå ned.
- Så min husläkare föreslog att jag skulle opereras och skrev en remiss. Svårare än så var det inte. Det tyckte jag lät skitbra.

Och efter ett informationsmöte på Sahlgrenska, med specialistläkare och några kvinnor som genomgått en gastric bypass-operaiton, var Meral övertygad. Hon skulle opereras. Hon skulle bli smal.
- Där satt vi feta människor och lyssnade. Fyra smala, tjusiga tjejer som hade opererat sig fanns med på scen. Det gjorde intryck på mig. Det var det enda jag såg.
- De borde haft med ngåon som det inte gått så bra för. Någon med komplikationer. Då tror jag att jag hade tänkt om. Men vi fick bara se den positiva sidan.

Villkoret för att Meral skulle få en gastric bypass-operation var att hon skulle gå ner tio kilo först. Inga problem. Hon la om sin kost och började gå långa promenader. På tre månader hade hon tappat de kilon som krävdes.
- Strax därefter låg jag på operationsbordet. Jag menar, när jag kunde gå ner til kilo så lätt, borde inte sjukvården se att jag kunde gå ner utan att utsätta mig för en operation som kan ge så svåra biverkningar?

Den 3 mars 2008 opererades Meral. Något gick fel redan från början. Hon fick tarmvred och efter en månad fick hon göra om operationen. Även den här gången blev det komplikationer. Tarmvggen blev för trång och hon fick opereras på nytt. Och på nytt.
Totalt har hon genomgått fem operationer. Den senaste för snart tre år sedan.
- Tarmarna är sammanväxta och jag är livrädd för att hamna på operationsbordet igen. Smärtan blir bara värre och det fins inget de kan göra. Jag äter medicin för att lindra smärtan och jag har fått stora psykiska besvär.
Hon känner sig övergiven av sjukvården. Lämnad åt sitt öde och sin smärta med en burk piller i handen.

Vi sitter i köket. Meral bjuder på fika. Hennes två bröder är med. Syskonen står varandra nära och betonar hur viktigt det är att stötta varandra. I vått och torrt.
- Meral kan vara väldigt envis och hon var övertygad om att hon skulle göra den här operationen. Jag försökte varna henne. Men hon ville inte lyssna på det, säger hennes yngre bror Tuncay.
Vilket ansvar har du själv för att det blivit så här?
- Visst är jag efterklok. Men jag tycker inte man ska kunna få en operation så lättvindigt som jag fick. Man ska vara tvungen att pröva andra alternativ först. Man ska operera om det handlar om liv och död för en person. Merals äldre bror Osman bor i kvarteret intill. Han beskriver hur de senaste fem åren har varit en svår prövning för hela familjen. Inget är sig längre likt.
- Vi är så oroliga. Meral har en fruktansvärd smärta. Hon vill verkligen inte till sjukhus och ringer mig i stället när hon behöver akut hjälp, säger han.

Efter en magsäcksoperation kan du inte äta som vanligt. Magen klarar det inte. Du måste äta mindre portioner och undvika vissa livsmedel.
Meral måste kämpa för att få i sig den näring hon behöver.
- Jag har och har haft ett helvete i fyra och ett halv år. Varje måltid är ett krig för mig. Jag vill äta, men kan inte.
- Mina barn säger att läkarna är dumma.
Det kan man förstå. Jga mår illa vid matbordet och måste gå och lägga mig. Det förstör hela stämningen.

Meral läste sociologi och arbetade som projektledare i ett integrationsprojekt för ungdomar innan hon fick tvillingarna. Hon hade tänkt ta upp studierna igen och fortsätta på den banan när barnen blivit lite större. Idag har hon inte längre sådana planer.
Sedan hon opererades första gången har hon bara kunnat jobba sporadiskt. Hon har varit sjuskriven. Varit arbetssökande. Blivit sjukskriven igen. För ett par månader sedan skulle hon testa sin arbetsförmåga vid en kurs som Arbetsförmedlingen ordnade.
- Det fungerade inte. Jga fick ont och var tvungen att springa på toaletten hela tiden. Magen är så känslig för minsta stress.
Meral anser att man talar alldeles för tyst om riskerna med en gastrick bypass-operation.
- det är en fattig uppföljning. När du är färdigbehandlad av kirurgen så är det bara goodbye. På vårdcentralen har de inte den kompetens vad gäller gastric bypass som behövs, även om de gör sitt bästa för att hjälpa.

När jag ringer till Meral några dagar senare pratar vi om hur hon ser på livet framöver.
- Framtiden? Jag är räd för att hamn på operationsbordet igen. Mitt liv har blivit ett enda kaos.
- Jag får ta en timme i taget. Jag kan inte planera något för jag vet inte hur jag kommer att må. Men jag måste acceptera att det är så här det har blivit.
Hon säger ännu en gång att hon vill berätta för andra i liknande situation ska tänka efter. Bromsa in lite innan de beslutar sig för en operation.
- Jag vet inte hur många som har det som jag. Men jag tror det är svårt att tala om det - för det är ditt get beslut. Det är ingen som tvingar dig till en operation. Men jag önskar att jag hade vetat bättre.

Artikeln är skriven av Evalis Björk
031- 6243 93 evalis.bjork@gp.se

Bilderna är inscannade av mig från tidningsreportaget.