Det händer saker med kroppen som man inte tänker på så mycket när man börjar gå ner i vikt. Nu har jag "stått still" på vågen i ungefär ett år och det har ju varit lite småtrist men samtidigt ganska nödvändigt, då kroppen behöver tid att förändra sig. Jag känner mig mest som ett skrynkligt russin med all överskottshud, samtidigt som jag är lite orolig över hur jag kommer se ut när jag nått normalvikt. Det är ju ändå cirka 25-30 kvar att gå ner och det mesta sitter på mina ben i dagsläget. Är man då också kobent så finns det i princip ingen chans att stå med fötterna ihop och raka ben. Särskilt inte när man har små kuddar av fett på var sin sida av knäskålarna, på insidan.
Häromdagen står jag och väntar på spårvagnen och inser att jag står ihop med fötterna...med raka ben! Visst, jag knäna går ihop men det är inget direkt motstånd längre. Något har ju uppenbarligen hänt på benområdet. Jag känner ju också att jag inte sliter på insidan av låren på samma sätt längre, heller.
Trosor är ett annat kapitel! Från att ha haft stora problem att hitta trosor som både sitter skönt, håller in magen och faktiskt finns i min storlek till att hitta rätt storlek men inte rätt passform och tvärtom, har jag hittat en modell som fungerar jättebra. Inget sexigt men bomullstrosorna på ICA fungerar. Jag började på storlek 46-48 för att sedan gå ner till 40-42. Dessa har börjat kännas för stora och igår köpte jag storlek 36-38...det är den minsta storleken! Jag var lite skeptisk men de passar perfekt! De är stora i storleken, det är jag medveten om men ändå!
36-38!!! Det är rena egoboosten, kan jag lova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar