torsdag 23 februari 2012

Upprätta en ny handlingsplan

Jag trodde aldrig att jag skulle få gå tillbaka till Arbetsförmedlingen i februari 2012, när jag skrev in mig i augusti och fick pappret "Handlingsplan" i handen. Där står det datum, då jag ska höra av mig till AF och tala om vad jag håller på med och det jag håller på med är en enda sak: - Vara arbetslös och söka jobb. Något annat finns ju liksom inte. Men under dessa månader har jag gått igenom alla möjliga former av kris, kan man väl säga.
Bilden illustrerar rät bra vad man tappar om inte annat. Jag har nog tappat allt mer eller mindre eller under vissa perioder.
När jag kommer till AF mår jag alltid väldigt dåligt. Jag känner mig nästan fientlig för att jag känner mig så förnedrad, kontrollerad och behövande på en och samma gång.
Det första man får göra är att identifiera sig så att ingen annan än jag kan registrera att just jag är den jag är. Ja, det är väl bra...men jag måste göra det flera gånger. Först vid disken, där kvinnan langar över ett formulär som hon vill att jag ska skriva i och besvara frågor. Det frågas om vad jag gör och vad jag tänker göra...jag ska fylla i FEM alternativa mål för mitt arbetssökande och jag kan bara komma på ett: SÖKA JOBB! Så jag skrev det på alla fem alternativen...Ställer mig i kön igen och mannen framför mig blir mer eller mindre utskälld offentligt för att han tydligen har gjort fel någonstans i sin arbetslöshet. Jag lyssnar inte så noga, det känns för privat och ändå hör jag henne säga högt flera gånger: - Det där skulle du gjort innan och varför har du inte gjort det och varför har du inte kontrollerat det???
Så förnedrande! Han bemöts väldigt oproffessionellt och jag kan tänka mig att han kände sig som en liten unge, tagen på bar gärning med handen i kakburken. Jag får ögonkontakt med en annan arbetsförmedlare som signalerar att hon kan ta mig an. Jag går till hennes bord och där får jag identifiera mig en gång till för hon vet ju inte vem jag är och om jag är jag, fast jag redan identifierat mig och även informerar henne om det. Jag ger henne mitt ifyllda formulär och ber om ursäkt för att jag har skrivit "söka jobb" på varje alternativ och hon förklarar att de inte kan ha flera olika formulär, beroende på vem det är som är arbetssökande. Man gör alltså "skillnad" på vem som är den arbetssökande. Jag funderar på varför, alla som är arbetssökande har ju samma mål - att få ett jobb, eller?
Jag försöker prata med henne om min situation och att jag känner att jag saknar någon form av kompletterande utbildning som matchar mina kompetenser och hon säger att det får jag prata med kvinnan som jobbar för VUXIA med och kommer snabbt fram till att jag nog ändå inte är lämpad att utbilda mig för jag kan inte få studiemedel och jag märker på henne att hon inte alls har någon "lust" att prata med mig, om något alls. Hon vill bara registrera att jag varit där och ska skicka mitt formulär till den arbetsförmedlare som jag har...personen jag aldrig träffat.
Men det gör ju inget för jag är ju självgående, som det heter. Jag klarar ju av att vara arbetssökande utan att få något som helst stöd, med något. Jag ska bara redovisa för AF då och då att jag söker jobb...
Att jag mår dåligt, förlorar min arbetsidentitet, har dålig ekonomi, känner mig oattraktiv på arbetsmarknaden och så vidare - det är inte intressant.
För någon.
Jo, för mig är det intressant!
Jag söker jobb och precis just nu, i detta nu ringde telefonen!
Det var ett av de jobb jag sökt som vill att jag ska komma på intervju den 1 mars!
Min FÖRSTA arbetsintervju sedan jag blev arbetslös i augusti!
HÅLL TUMMARNA!