Ett halvt sekel!

- Grattis på födelsedagen, Maria!        
- Nääää, jag VILL INTE bli femtio år!
- Jag har misslyckats så fatalt med allt det där jag drömde om så det finns verkligen inget att fira!
Under hela våren och sommaren har jag gått omkring med en tjock, elak klump i mitt sinne över denna dag.
50 år!!! BAH!
Jag kan inte köpa den där resan till Egypten och vakna upp till soluppgången på en pyramid som jag tänkte.
När jag förlorade jobbet så tänkte jag att okej, jag kanske inte har råd att åka till Egypten men jag kanske kan åka till Mallorca istället och hälsa på mina halvsyskon, ihop med min lillasyster...
Jag kämpar varje dag med att få ihop pengar så det räcker till hyran och maten. Det blir INGET resande här inte!
- ALLS!
När man är femtio år så ska man ha lyckats med, enligt min egen regelbok, det här:
* Leva i ett lyckligt förhållande med en underbar man
* Vara skuldfri
* Ha ett bra jobb med en lagom bra karriär bakom sig
 INTE tvärtom! Singel, arbetslös och skuldtyngd!
FEL FEL FEL FEL FEL FEL FEL FEL FEL!

Men så  hände något: Jag läste någonstans på Fejjan en liten berättelse om någon som åkt till något buddisttempel någonstans och slogs av att alla var så himla glada hela tiden fast de inte hade något att vara glada över - de hade ju ingenting mer än kläderna på kroppen, ungefär.
Han frågade någon av dessa om varför de var så glada och fick det simpla svaret:
- Jag blir glad för varje dag som jag vaknar upp ur min sömn och konstaterar att jag lever. Det gör mig glad.

SÅ GENIALT!!!

Jag är ju faktiskt också glad över att jag lever och med tanke på min livsresa så kanske just jag ska vara ÄNNU gladare över detta: Jag lever! Jag överlevde alla kriser, sjukdomar, operationer osv!
JAG HAR ÖVERLEVT ETT HALVT SEKEL!

Fy fan vad jag är bra!
Plötsligt kändes det inte så jobbigt att fylla femtio och insåg att det faktiskt bara fanns en enda sak jag ville göra denna dag: Dela dem med mina barn, de som är den direkta orsaken till att jag aldrig gett upp och lovat dem att hålla mig vid liv till de kan klara sig själva.
En sak till ville jag - höra av min bror som jag på något vis blivit "osams" med.
När jag vaknade i tisdags (på min födelsedag) så fanns det bara två tankar: Hoppas mina barn kommer och firar mig och hoppas att min bror hör av sig.
Hörde mobilen ringa och såg att det var ett Göteborgsnummer så jag ringde tillbaka:
- Angereds Blomsterhandel
- Hej, ja, ni har ringt mig..
- Ah, ja, vi har två blomsterbuketter här som vi vill leverera. Är du hemma?
- Japp, jag är hemma hela dagen..
- Då kommer vi om en stund!
Jag funderade på vem som stod bakom dessa blommor. Någon av mina systrar måste det vara först och främst men den andra buketten då? Är det min bror eller någon annan...?
Åh, vad jag ville att det skulle vara min bror! Jag överlever inte om han inte "firar" mig idag. Då vet jag inte vad jag ska göra! Jag kan inte vara utan min bror i mitt liv, så är det bara!
Det räcker med avsaknaden av en pappa, en mamma och diverse andra individer...
Blomsterbuketterna levererades och den första var från mina systrar och den andra var från min BROR!
GLÄDJE!
Tårarna sprutade! Hela min ångest över detta släppte och jag satte mig ner och skickade ett sms, ringa var inte att tänka på för jag hade bara grinat. Jag tackade för buketten och skrev att det var den finaste mest betydelsefulla buketten av alla för den sköljdes bort med tårar av lättnad över att jag inte vill vara utan min kära bror.
Dagen förflöt ganska lugnt då det ändå är skola och arbete som gäller.
Vid fyratiden kliver Samantha och Oliver in genom dörren med en stooor blomsterbukett som visade sig vara 50 RÖDA ROSOR! Herregud, jag har alltid önskat mig röda rosor när jag fött barn eller fyllt jämnt men aldrig fått det. NU FICK JAG DET! I handen hade min dotter ett "brev" skrivet på ett akvarellpapper som jag tänkte läsa senare för jag såg att det ganska mycket text.

Fick till och med fotografera mina underbara ungar tillsammans med blomsterbuketterna! 

Sedan kastade de ut mig från köket för nu skulle det lagas mat till mamma! 

Tur att det var  fint väder så jag kunde sitta ute och pilla med min dator...

Då kom Samantha ut med brevet och jag började läsa...ja, jag kan ju säga att jag inte lyckades läsa många ord utan att tårarna kom och så kom gapskrattet mitt i alltihop och sedan mycket, mycker mer tårar. ALLA känslor jag har inom mig för mina barn och allt vi gått igenom bara exploderade. 

Så här stod det i brevet jag fick:

"Till min mor, som inte längre är så stor!

Hade så gärna velat ge dig resan som du förtjänar, soffan du vill ha, en ny dator att knappa på och en hunk att pilla på! Men hur mycket jag än vill, så räcker inte pengarna till.
Så idag visar jag min uppskattning, för alla år du givit och se så bra jag blivit! Vi får se hur det blir med mina bröder, för dom kan ibland kännas som bölder.
GRATTIS KÄRA MAMMA! Idag fyller du 50 år! År som format dig till den du är idag.
Du har intagit en roll som både mor och far. När jag har känt mig ensammast i världen har du alltid funnits kvar. Din karaktär har satt avtryck i mig. När jag en dag också blir mor, så vill jag mer eller mindre bli som dig. VI kan aldrig vara samma, men jag hoppas jag fått det bästa från dig, och att det ständigt gror i mig.
Din värme, ditt ljus, din omtanke, din generositet, din godhet, din medmänsklighet, din energi, ditt lugn. Det är svårt att beskriva hur mycket du betyder för mig, men om du skulle försvinna känns det som som om jag skulle sakna identitet.
Du är skälet till att jag finns och jag ar allt att tacka dig för! Vi har inte alltid haft det lätt trots det har du lyckats berika mitt liv med många vackra minnen fyllda med skratt. Du är ju min fina skatt! Delar av mitt liv är en tung börda du burit då jag smällt i dörrar, skrikit och svurit. Nej, vissa saker glömmer man aldrig. Ändå har du alltid funnits där bredvid, du är en sån man kan lita på i krig.
Då du står där en dag och oroar dig för alla, förutom dig själv. Jag vet att du är en vänlig själ, som inte vill dig själv illa, utan andra väl. Nu ska du ta hand om dig själv lite grann, låt din saga bli sann. Du blogar lika bra som Oliver spottar, du är fantastisk patt fånga tanar i ord, du skulle säkert kunna nnå ut till hela vår jord! Det här är bara en bråkdel av vad jag beundrar hos dig.

♥ Oj, vad jag älskar dig♥

Jag insåg att jag lyckats med det enda viktiga i livet; att skapa en kärleksfull relation till mina barn. Det är det enda viktiga och detta brev bekräftade detta, klart och tydligt. Bara att läsa orden om att jag är en förebild känns så underbart att det inte ens går att beskriva.

Jag är inte misslyckad! Jag är lyckad! 

Grattis till mig som lyckats - för jag har tre vackra barn som är så fullständigt underbara att jag inget annat önskar! 

Det är fullständigt ointressant att jag vill ha en ny soffa, en ny dator, en bättre kamera - de sätter inga avtryck i min själ och  mitt hjärta så så mina barn gör.  

Fick ju ta lite bilder på denna 50-åring också med kläder som hängt i garderoben i många år för att jag inte kunnat ha dem. Den svarta toppen och kjolen har hängt med sedan 2006, då jag köpte dem för att ha som morot för att ta tag i min vikt. Jag hängde tom upp dem på väggen i mitt sovrum för att jag skulle orka banta...det gick ändå inte. Kjolen fick jag på mig redan i vintras men toppen satt lite för tight (det gör den än) men jag FICK PÅ MIG DEN! Den är den finast toppen jag äger! Jag ser mina valkar och hängiga hud men det spelar ingen roll - jag väger mindre nu än jag gjort i hela mitt vuxna liv och det är också något som jag känner mig lyckad över. Jag skriver så fingrarna brinner för det finns så många ord i min skalle som jag vill förmedla...och inget av detta hade kunnat bli verklighet om jag inte haft den största inspirationskällan någon kan ha - kärleken man får och ger till sina barn. Det kan inga pengar i världen ersätta! 

Dagen fortsatte med LCHF-middag och dessert och senare kom även Olivers kompisar med en massa vuxendricka (alla fyra jobbar som bartenders, så vad kunde man annat förvänta?)

Firandet avslutades med att min käre son Oliver, sprutade Champange över mig, något han "alltid" drömt om, som han sa! 

Tack för att jag fick det jag önskade på min Halvsekelsdag! 

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥