Igår ringde en kvinna från Arbetsförmedlingen och ville tipsa mig om ett sfi-jobb på en skola här i området. De hade fått in så många nya elever och sökte desperat efter en lärare. En av mina fd kollegor jobbar på AF och tipsade om mig, så kvinnan ville ge mig telefonnummer och namn till skolan och rektorn. Jag ringde på direkten och fick veta att det gällde en timanställning, varav jag berättade att jag inte kan jobba mindre än heltid då min gräns för att få jobba halvtid redan har passerats. Hon bad mig maila min CV, vilket jag gjorde och fick svaret att jag var välkommen på intervju klockan tio idag.
Så idag hoppade jag upp klockan åtta, in i duschen och fixade mig "fin" för bästa intryck på intervjun! Jag var ganska säker på att få jobbet och "drömde" om hur skönt det skulle bli att äntligen få jobba igen och även ha lite mer pengar än jag har nu och tänkte även på hur bra det var att jobba i området för då kan jag både GÅ dit och hem, en bra promenad två gånger om dagen. ALLT SKULLE BLI SÅ BRA!
Ner till centrum och tog bussen upp. Kliver in på skolan och hittar två personer som kommer fram och hälsar, samtidigt som de meddelar att rektorn inte har tid att prata med mig men att dessa två, trevliga kvinnor ska göra intervjun istället. Bara någon minut in i samtalet får jag veta att arbetstiden bara gäller 3 timmar om dagen/ 37% av en heltid och jag meddelar att jag tyvärr inte kan jobba mindre än 75% för det överlever jag inte på. Så fem minuter senare var den intervjun slut och jag åkte tillbaka till Angered centrum. Snopet och samtidigt lite irriterande - det här kunde både AF fått veta och rektorn kunnat säga direkt i telefon, då hade jag "sluppit" att hoppas överhuvudtaget utan kunnat sagt nej direkt i telefon. Nu hoppas jag att de åtminstone har mig i åtanke om det dyker upp mer jobb på heltid i framtiden. Har alltid tänkt att det skulle vara roligt att jobba på just denna skola.
När jag kom ner till centrum bestämde jag mig för att köpa mig en behå! Det var nog ett år sedan sist och den behån jag köpte då har dels blivit för stor och dels sliten. Att köpa behå till mig är nog ett av det svåraste projekt som finns - jag har inga tuttar kvar, bara skinn och jag måste ju ändå ha något att stoppa in dessa skinnpåsar i så det åtminstonde ser ut som om jag har bröst!
Snurrade runt på Kapahl först och fann inget där som påminde mig om någon modells om jag kunde ha så jag snurrade in på Lindex...plockade ut 8 olika modeller med vadderade kupor i storlek 80DD. Sist köpte jag en i 85DD/E/F...
Ingen passade! Det var nästan skrattretande att ens försöka...jädrar så mycket löst skinn som skrynklar runt överallt, inte bara brösten utan på magen, armarna, ryggen och under armhålorna...
Letade igen och hittade en modell som inte hade vadderade kupor men som verkade kunna hålla in mina tuttar och frågade i kassan om jag kunde få adekvat hjälp med detta omöjliga projekt.
Jag fick två modeller i storlek 80D och 85D...den ena passade!!! Den mindre modellen...det var tre för två så jag köpte två svarta och en vit för jag kan inte tänka mig att jag kan gå ner mer i storlek det närmaste året åtminstone.
Satte på mig den ena och tycker den är löjligt liten men ja, den passar ju!
Kolla skillnaden!
Ändå är den gamla behån några storlekar mindre än jag hade förut - då var det 95DD/E/F som gällde...nu är det ett minne blott!
När jag blir rik ska jag köpa silikontuttar! Ha ha ha ha ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar