lördag 22 september 2012

Gastric bypass-försökskaniner!


Har suttit med dessa mail i flera veckor för att samla ihop mig och lägga ut dem här på bloggen. Jag vet inte varför det "tog emot" så mycket att publicera dem. Kanske för att jag kände mig rätt kränkt efter de svar jag fick när jag mailade:
Det började med att jag mailade Daniel Berglind:


Maria Jallow mj.swedienne@gmail.com
20 aug
till daniel.berglind
Hej!
Jag tackade ja till din undersökning för två år sedan och idag fick jag ett samtal av en kvinna som undrade om jag fått det brev som skickades ut i våras. Ja, det fick jag men jag kastade det, även det som gällde mina barn.
Jag insåg att undersökningen gick ut på att ta reda på om mina barn genetiskt och praktiskt ärvt mina matvanor och anlag för att bli överviktiga.
Det fokuset är för mig fullständigt irellevant då jag insett att min övervikt inte beror på min "mage" - den jag inte har längre - utan på ett tidigt lagt sockerberoende som jag aldrig fått någon hjälp med att vare sig förstå eller bryta förrän jag själv lärde mig det, ca 10 år efter operationen och med flera hälsoproblem orsakade av min operation.
Jag tycker att om det ska undersökas något på gbp-opererade så borde det vara på hälsoaspekten utifrån denna stympning av magsäcken och att det idag faktiskt finns både hjälp, kunskap och erfarenhet om att den form av föda vi äter idag, full med kolhydrater, tillsatser och onaturliga substanser gör oss till sockermissbrukare och sjuka.
Det finns INGA undersökningar som talar om att en magsäcksoperation är rena dödsfällan!
HUR många har blivit opererade och HUR många lever idag ett fullvärdigt liv med hälsan i behåll?
HUR länge ska denna idioti fortgå där man sakta men säkert ökar antalet patienter som blir opererade och där samtidigt kirurgerna avsäger sig ALLT annat ansvar än för själva operationen?
HUR många får först lära sig om sitt beroende mer än samtal med dietist som talar om vad den opererade ska och inte ska äta efter en operation?
Det är mer intressant!
Särskilt om den genomförs och ni går ut med den offentligt vilket jag är övertygad om att ni inte kommer att göra då resultatet skulle vara fatalt.
Jag skulle vilja veta hur många som har blivit opererade genom åren, från första operationen till dags dato och faktiskt en långtidsstudie på de som överlevt, inte överlevt och statusen på deras hälsa (inklusive min egen) och vikt.
Mvh Maria Jallow  
Daniel Berglind
22 aug
till mig
Hej! Jag och min handledare, Finn Rasmussen, respekterar självfallet att du inte önskar att ingå i vår studie och bli kontaktad framöver. Vi kan hålla med om att inte alla operationer  som gjorts för lång tid inte blev lyckade.Vi ska se till att du och din familj  inte kommer att kontaktas av oss i fortsättningen. Med vänlig hälsning Daniel BerglindDoktorand Finn RasmussenHandledare och professor Institutionen för folkhälsovetenskapKarolinska Institutet, Norrbacka17176 Stockholm

Maria Jallow mj.swedienne@gmail.com
22 aug
till Daniel
Tack, men jag vill fortfarande se någon form av statistik över det om det finns?
Jag är gärna med i sådana studier.
Mvh Maria Jallow
Hej Maria,
Du får gärna kontakta min bihandledare Erik Näslund som är professor och överläkare på kirurgen Danderyds sjukhus. Han har mail:erik.naslund@ki.se
Han vet att du ev hör av dig till honom o han bör kunna besvara dina frågor.
Vänligen,
Daniel
 -----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag får följande mail från Erik Näslund men innan ni läser dem vill jag berätta vem denna Erik Näslund är:

Professor i kirurgi vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus.

Erik Näslund föddes i Stockholm 1965. Han läste medicin vid Karolinska Institutet, KI, tog läkarexamen 1991 och legitimerades 1994. Specialist i kirurgi blev han 1998. Året innan disputerade han på en avhandling om tarmhormoners effekt på aptiten efter en typ av överviktsoperation. 1999 blev Erik Näslund docent i kirurgi vid KI. Han gjorde en postdoc vid State University of New York, USA, samt vid Danderyds sjukhus. Det är främst där han sedan tjänstgjort som läkare på olika positioner, sedan 1993 som överläkare på kirurgkliniken.

Erik Näslund har varit engagerad inom undervisning på olika nivåer, både inom grund-, forskar-, och specialistutbildningen. Han har deltagit i ett pedagogiskt projekt, Framtidens lärare. Under sin tid som studierektor utsågs kliniken som bästa undervisningsklinik i landet av Svensk kirurgisk förening. Sedan 2005 är han prefekt vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus.

Det här forskar Erik Näslund om: 

Komplext samspel styr aptiten

Vår känsla av mättnad och hunger ingår i ett komplext system där bland annat samspelet mellan olika hormonliknande substanser, peptider, spelar en viktig roll. Professor Erik Näslund är kirurg och på kliniken träffar han bland annat patienter som besväras av extrem övervikt. För dessa patienter är operation oftast enda utvägen för att minska sin vikt.

En utmaning är att kartlägga de mekanismer som reglerar vår aptit och det är ett av huvudspåren i Erik Näslunds forskning. Två av de peptider han studerat närmre är GLP-1 (glukagonlik peptid 1) och ghrelin. Den förstnämnda frisätts från tunntarmen, medan den andra finns i slemhinnan i övre delen av magsäcken.

- Dessa båda peptider, GLP-1 och ghrelin, har diametralt motsatta effekter. GLP-1 bidrar till att vi känner oss mätta, ghrelin däremot till att vi blir hungriga, berättar Erik Näslund. Vid operation mot övervikt ändras samtidigt frisättningen av dessa hormoner vilket troligen har effekt på aptiten.

Normalt frisätts GLP-1 från tunntarmens nedre del efter en måltid. Erik Näslund var först med att visa att om man ger peptiden intervenöst (i blodet) till överviktiga så ökar mättnadskänslan. Han har också en rad andra resultat som pekar i samma riktning att GLP-1 påverkar mättnad och hunger. Bland annat följande: att om man ger GLP-1 före maten så minskar aptiten och man äter mindre, att överviktiga har lägre nivåer GLP-1 i blodet efter en måltid jämfört med normalviktiga och att GLP-1 hämmar tömning av magsäcken både av fast föda och vanligt vatten.

- Denna hämmande effekt på magsäcken kan vara en väg för GLP-1 att påverka hunger och mättnadskänslor, tror Erik Näslund.
Stimulerar aptiten

Ghrelin finns i slemhinnan i övre delen av magsäcken och är den nu enda kända peptid i mag-tarmkanalen som, när den ges i blodet, stimulerar aptiten. Normalt stiger ghrelin före en måltid - vi känner oss hungriga - och sjunker sedan efter maten. Erik Näslund har visat att i motsats till GLP-1 så snabbar ghrelin på tömningen av magsäcken. Studier på friska försökspersoner har visat att den grupp som fick ghrelin intravenöst kände sig mer hungriga efter en måltid än den som fick vanlig koksaltlösning. Hur snabbt magsäcken töms kan alltså vara en förklaring till upplevd hunger- och mättnadskänsla.

Vid Danderyds sjukhus utförs årligen mellan 150 och 200 operationer av patienter med extrem övervikt, vilket är flest i Stockholm och sannolikt i Sverige. Med extrem övervikt menas att patienterna har ett BMI (body mass index) på över 35. De som opereras har ett genomsnittligt BMI på 44, vilket motsvarar den dubbla normalvikten. De flesta är kvinnor och medelåldern är cirka 35 år.
Två metoder

Den vanligaste operationen idag är "gastric bypass". Den innebär att magsäcken delas så att kvar blir bara en liten ficka och i denna fästs den förkortade tunntarmen direkt. Maten passerar alltså inte tolvfingertarmen. Ingreppet utförs med titthålskirurgi och tar uppemot två timmar. Efteråt kan man konstatera höjda nivåer av GLP-1 men däremot sänkta av ghrelin, jämfört med före operation. En annan metod, som används huvudsakligen för mindre överviktiga, är VBG (vertikalt bandad gastroplastik). Också här delas magsäcken av, men kvar finns en trång passage som tillåter att små mängder mat kan passera.

- Gastric bypass ger en bättre viktnedgång och de allra flesta mår mycket bättre efter operation jämfört med före. Metoden leder till att patienten minskar sin vikt med 30-35 procent, medan VBG medför en viktminskning på 20-25 procent, säger Erik Näslund.

En del av förklaringen till det bättre resultatet vid gastric bypass kan, menar Erik Näslund, delvis förklaras av de höjda nivåerna av GLP-1 som dämpar hungern.

En annan positiv effekt är att GLP-1 frisätter insulin från bukspottkörteln och det, tillsammans med den långsamma magsäckstömningen, gör att blodsockernivåerna efter en måltid inte stiger så mycket. Inom diabetesforskningen pågår studier där man använder GLP-1-liknande peptider för att behandla patienter med typ 2 diabetes. Dessa patienter är dessutom ofta överviktiga.
Komplext mönster

GLP-1 minskar alltså hungerkänslorna, medan ghrelin stimulerar aptiten. Dessutom stiger ghrelin när man går ner i vikt, vilket kanske kan vara en förklaring till att det är så svårt att hålla vikten. Men det vore, menar Erik Näslund, att förenkla bilden om man begränsade sig till GLP-1 och ghrelin för att förklara hur mättnad och aptit regleras.

- Det är mycket mer komplicerat än så. Efter en måltid är många andra peptider involverade men det är svårt att studera flera samtidigt. Det rör sig om ett komplext samspel mellan dessa och med andra system i kroppen, säger Erik Näslund.

2004 utsågs Erik Näslund till visiting professor vid University of Leeds i England.
Erik Näslund utnämndes den 1 januari 2005 till professor i kirurgi vid Karolinska Institutet.

All information är hämtad och kopierad från: Karolinska Instititutet

Jag började söka information om detta GLP-1 och hittade en hel del, bland annat det här:

Kostdoktorn skriver om nya Kungen bland bantarmedel

Notera att det alltid finns biverkningar med medicin. Utöver illamående och kräkningar kan Byetta i sällsynta fall ge livsfarlig inflammation i bukspottskörteln(Tillägg 091026:Dessutom har Victoza i höga doser hos djur gett cancer i bukspottskörteln, vilket bromsar godkännandet i USA.)
Om Victoza  Möjliga biverkningar: 
Test har gjorts på 2500 patienter och illamående och diarré var mycket vanliga biverkningar. Kräkningar, förstoppning, magsmärta och halsbränna var vanliga.
Sköldkörtelbiverkningar, såsom förhöjd kalcitoninnivå i blodet, struma och sköldkörteltumörer har rapporterats i kliniska prövningar, speciellt hos patienter med befintlig sköldkörtelsjukdom.
Varning för! Rekommenderas för närvarande inte till patienter dålig njurfunktion. Hur Victoza fungerar med andra mediciner är inte helt klartlagt, men på Fass finns information om hur det reagerar med de vanligaste medicinerna. 
Kommentarerna under artikeln visar tydligt på just illamående och kräkningar....

Vem står bakom läkemedlet?
Jo, ett Läkemedelsföretag som heter Novo Nordisk
De har mycket fina ord på sin hemsida och hittade bland annat det här:


"Novo Nordisk employs approximately 26,000 full-time employees in 79 countries, and we reach 180 countries around the world with our products and programs. We operate manufacturing facilities in six nations, including the United States."

Inget litet företag så att säga!
På den svenska sidan för Novo Nordisk hittade jag följande:

Fakta och siffror

Generell information

Dotterbolag i Sverige, Malmö
Huvudkontor: Bagsværd, Danmark

Medarbetare i Sverige: Ca 70
Medarbetare i världen: Ca 32 800

Internationellt

Novo Nordisk har produktion i sju länder och dotterbolag eller kontor i 75 länder.

Finansiell information

Omsättning Sverige 2011, 977 MSEK

Försäljning Novo Nordisk totalt 2011, 66 346 miljoner DKK
----------------------------------------------------

Tyvärr kan man inte se vilka som är samarbetspartners eller vilka som får stipendier som är finansierade av Novo Nordisk. Antar att man kan maila och be om de uppgifterna men det sparar jag till någon annan som är nyfiknare än jag. Anar ändå att Erik Näslund och andra på Karolinska Institutet får några kronor för att forska vidare.
NU tillbaka till mailkonversationen jag hade med Erik!
Läs vidare:
Min text är svart och Eriks svar är röd:


Erik Näslund
24 aug
till mig
 
Hej,
Se svar nedan!
Med vänlig hälsning
Erik
Från: Maria Jallow <mj.swedienne@gmail.com>
Datum: fredag 24 augusti 2012 10:34
Till: Erik Näslund <erik.naslund@ki.se>
Ämne: Fwd: Din undersökning
Man vet idag att dödligheten efter obesitaskirurgi i Sverige är 0.05%. Dvs den är mycket låg. Tidigare data visade att dödligheten var 0.2% men det har alltså blivit mindre. Denna information får patienter idag både muntligen och skriftligen inför operation.HUR många har blivit opererade och HUR många lever idag ett fullvärdigt liv med hälsan i behåll?
I Sverige så har ungefär 40 000 patienter blivit opererade sedan 1980. Det finns ett flertal studier, bla SOS studien från Göteborg där man jämfört opererade med icke opererade överviktiga. Den visa bla som du kanske läste i DN och SvD att risken för åldersdiabetes minskar efter operation. De har även vist att dödligheten minskar, mindre risk för cancer hos kvinnor, mindre risk i hjärt-kärlsjukdom och ökad livskvalitet. 
HUR länge ska denna idioti fortgå där man sakta men säkert ökar antalet patienter som blir opererade och där samtidigt kirurgerna avsäger sig ALLT annat ansvar än för själva operationen?
Se ovan – vi opererar för att vi vet att vi minskar sjuklighet och dödlighet hos patienterna. Sedan är jag väl medveten om att det finns patienter där det inte fullt ut lyckats men för de flesta så är operationen lyckad.
HUR många får först lära sig om sitt beroende mer än samtal med dietist som talar om vad den opererade ska och inte ska äta efter en operation?
Det finns inga data som talar för att övervikt beror på någon form av beroende. De krav som vi har inför operation är att man skall ha gjort ett flertal seriösa försök att gå ner i vikt före vi opererar. 
  Nu blir du nog less på mig men jag vill verkligen veta mer:
Här är de svar du skrev och under ligger mina frågor i en grön färg:
Maria Jallow <mj.swedienne@gmail.com>
Datum: fredag 24 augusti 2012 10:34
Till: Erik Näslund <erik.naslund@ki.se>
Ämne: Fwd: Din undersökning
Man vet idag att dödligheten efter obesitaskirurgi i Sverige är 0.05%. Dvs den är mycket låg. Tidigare data visade att dödligheten var 0.2% men det har alltså blivit mindre. Denna information får patienter idag både muntligen och skriftligen inför operation.
HUR många har blivit opererade och HUR många lever idag ett fullvärdigt liv med hälsan i behåll?
Vad räknas som dödlighet, vad jämför ni med? Överviktiga som inte opererat sig eller "normalviktiga" personer? Utifrån hur lång tid pratar vi om? Direkt efter en operation eller tex 20 år senare? Vilken ålder räknar ni från, alla personer som opererat sig, oavsett ålder? Tex jag överlevde operationen (uppenbarligen) men jag kan ju dö i förtid pga de skador som uppkommer i mina inre organ efter 20 år tex. Vad är det för information man får muntligen och skriftligen - enbart dödsrisken på 0.05%?  Alla operationer oavsett vilken medför ju en viss risk för att dö under narkos så vad är skillnaden på den information ni ger personer som gör en GBP-operation menar du?  
I Sverige så har ungefär 40 000 patienter blivit opererade sedan 1980. Det finns ett flertal studier, bla SOS studien från Göteborg där man jämfört opererade med icke opererade överviktiga. Den visa bla som du kanske läste i DN och SvD att risken för åldersdiabetes minskar efter operation. De har även vist att dödligheten minskar, mindre risk för cancer hos kvinnor, mindre risk i hjärt-kärlsjukdom och ökad livskvalitet. 
 När jag läser ditt svar här så förstår jag att ni enbart har jämfört överviktiga personer som har genomfört operation och överviktiga som inte har genomfört operation. Det behöver man inte vara en läkarer för att förstå att de personer som fortsätter att leva som överviktiga har ökad risk för cancer, hjärt-kärlsjukdom och sämre livskvalitet - bara att VARA fet är en sjukdom i sig och livskvalitet är defintivt kopplat till ens vikt. Idag finns det flera rapporter och undersökningar som påtalar att risken för cancer och hjärt-kärlsjukdomar är kopplade till maten man äter, inte själva vikten. Hur ställer ni er till det? 
HUR länge ska denna idioti fortgå där man sakta men säkert ökar antalet patienter som blir opererade och där samtidigt kirurgerna avsäger sig ALLT annat ansvar än för själva operationen?
Se ovan – vi opererar för att vi vet att vi minskar sjuklighet och dödlighet hos patienterna. Sedan är jag väl medveten om att det finns patienter där det inte fullt ut lyckats men för de flesta så är operationen lyckad.
Vad anser du vara en lyckad operation? Att patienten överlever de närmaste fem åren, eller att patienten når normalvikt? Faktum är ju att man enbart kan gå ner 20% utifrån den vikt man hade när man opererar sig och väger man då tex 200 kg så når man ju knappast sin normalvikt genom operation. Är det vad du anser vara lyckad? 
Finns det någon undersökning på hur många som är normalviktiga efter t ex 5 år/10 år/20 år? Vad menar du med att det finns patienter som inte är fullt ut lyckade - utifrån ett hälsoperspektiv eller ett viktperspektiv? Inga sidosjukdomar som uppstått pga själva operationen eller andra sjukdomar som patienten åsamkat sig? 
HUR många får först lära sig om sitt beroende mer än samtal med dietist som talar om vad den opererade ska och inte ska äta efter en operation?
Det finns inga data som talar för att övervikt beror på någon form av beroende. De krav som vi har inför operation är att man skall ha gjort ett flertal seriösa försök att gå ner i vikt före vi opererar. 
Vad anser du att övervikt beror på? Varför finns det inga data som talar för att övervikt beror på någon form av beroende? Varför har man aldrig tagit in det perspektivet och varför anser man just i Sverige att Sockerberoende inte är en sjukdom då det finns studier och undersökningar som talar om att socker har samma skadliga och starka effekter på hjärnan som kokain? 
Hur många patienter får frågan: Anser du dig vara matmissbrukare eller sockerberoende? Med tanke på att det finns MÅNGA som byter beroende till tex alkohol, tabletter, sex, spel, shopping osv (upp till 40% av de som är magsäcksopererade talar man om i USA) så undrar jag om ni aldrig tagit in den tanken, eller snarare varför)? Ni kan ju inte komma och säga att det inte finns några data på det? 
Vad är ett seriöst försök enligt dig/er?
Att  patienten säger:- Jag har provat allt? 
De personer som jag personligen känner som opererat sig de senaste fem åren har ingen provat "allt", inklusive gått igenom någon beroendeutredning tex eller provat att utesluta det beroendeframkallande sockret. Snarare tvärtom: När de bestämt sig (även jag) för att operera sig så har man missbrukat mat ännu mer och gått upp ännu mer i vikt. 
Det finns ju även exempel på personer som varit FÖR tjocka för att göra operationen och utifrån det perspektivet lyckats gå ner så många kilon som läkarna krävt - då har de ju rent logiskt lyckats gå ner i vikt UTAN en operation, eller hur?

Jag "kräver" inga svar men jag vill verkligen veta, så har du tid att svara mig så är jag otroligt tacksam!
Mvh Maria Jallow 
Hej,
Jag försöker svara igen i blått. Hoppas detta svarar på dina frågor.
Erik
Från: Maria Jallow <mj.swedienne@gmail.com>
Datum: lördag 25 augusti 2012 12:35
Till: Erik Näslund <erik.naslund@ki.se>
Ämne: Mer frågor utifrån ditt svar
Nu blir du nog less på mig men jag vill verkligen veta mer:
Här är de svar du skrev och under ligger mina frågor i en annan färg:
Maria Jallow <mj.swedienne@gmail.com>
Datum: fredag 24 augusti 2012 10:34
Till: Erik Näslund <erik.naslund@ki.se>
Ämne: Fwd: Din undersökning
Man vet idag att dödligheten efter obesitaskirurgi i Sverige är 0.05%. Dvs den är mycket låg. Tidigare data visade att dödligheten var 0.2% men det har alltså blivit mindre. Denna information får patienter idag både muntligen och skriftligen inför operation.
HUR många har blivit opererade och HUR många lever idag ett fullvärdigt liv med hälsan i behåll?
Vad räknas som dödlighet, vad jämför ni med? Överviktiga som inte opererat sig eller "normalviktiga" personer? Utifrån hur lång tid pratar vi om? Direkt efter en operation eller tex 20 år senare? Vilken ålder räknar ni från, alla personer som opererat sig, oavsett ålder? Tex jag överlevde operationen (uppenbarligen) men jag kan ju dö i förtid pga de skador som uppkommer i mina inre organ efter 20 år tex. Vad är det för information man får muntligen och skriftligen - enbart dödsrisken på 0.05%?  Alla operationer oavsett vilken medför ju en viss risk för att dö under narkos så vad är skillnaden på den information ni ger personer som gör en GBP-operation menar du? 
Den dödlighet som jag refererar tiil (0.05%) är den så kallade 30 dagars mortaliteten och här tittar man på alla som dött 30 dagar efter operation. Detta är ett mått på hur bra kirurgin är. Visst finns en viss dödlighet för all kirurgi men dödligheten för en gall operation är ca 0.01%. Orsaken till att den är högre vi överviktskirurgi är att de patienterna är sjukare till att börja med. Om man tittar på långtidsdödlighet så måste man jämföra med något. Det som är bäst är att jämföra med om man inte opererat sig  - dvs icke opererade övervikta med samma grad av övervikt och sjuklighet. Där som jag skrev så visar SOS studien att man som opererad har mindre dödlighet. Jämför man med normalbefolkningen så kvarstår en viss överdödlighet – detta då flertalet som opererats inte blir normalviktig. Det finns inget som tyder på att operationen skadar inre organ.
I Sverige så har ungefär 40 000 patienter blivit opererade sedan 1980. Det finns ett flertal studier, bla SOS studien från Göteborg där man jämfört opererade med icke opererade överviktiga. Den visa bla som du kanske läste i DN och SvD att risken för åldersdiabetes minskar efter operation. De har även vist att dödligheten minskar, mindre risk för cancer hos kvinnor, mindre risk i hjärt-kärlsjukdom och ökad livskvalitet. 
 När jag läser ditt svar här så förstår jag att ni enbart har jämfört överviktiga personer som har genomfört operation och överviktiga som inte har genomfört operation. Det behöver man inte vara en läkarer för att förstå att de personer som fortsätter att leva som överviktiga har ökad risk för cancer, hjärt-kärlsjukdom och sämre livskvalitet - bara att VARA fet är en sjukdom i sig och livskvalitet är defintivt kopplat till ens vikt. Idag finns det flera rapporter och undersökningar som påtalar att risken för cancer och hjärt-kärlsjukdomar är kopplade till maten man äter, inte själva vikten. Hur ställer ni er till det? 
Samspelet mellan vad vi äter, vad man väger, vad man dricker och sjukdom är komplext och inkluderar en hel del genetik och annat. Det går inte att ta hänsyn till det vid beslut om operation. Det är dock helt säkerställt att ett BMI över 35 innebär en klar ökad risk för förtida död.
HUR länge ska denna idioti fortgå där man sakta men säkert ökar antalet patienter som blir opererade och där samtidigt kirurgerna avsäger sig ALLT annat ansvar än för själva operationen?
Se ovan – vi opererar för att vi vet att vi minskar sjuklighet och dödlighet hos patienterna. Sedan är jag väl medveten om att det finns patienter där det inte fullt ut lyckats men för de flesta så är operationen lyckad.
Vad anser du vara en lyckad operation? Att patienten överlever de närmaste fem åren, eller att patienten når normalvikt? Faktum är ju att man enbart kan gå ner 20% utifrån den vikt man hade när man opererar sig och väger man då tex 200 kg så når man ju knappast sin normalvikt genom operation. Är det vad du anser vara lyckad? 
Finns det någon undersökning på hur många som är normalviktiga efter t ex 5 år/10 år/20 år? Vad menar du med att det finns patienter som inte är fullt ut lyckade - utifrån ett hälsoperspektiv eller ett viktperspektiv? Inga sidosjukdomar som uppstått pga själva operationen eller andra sjukdomar som patienten åsamkat sig? 
För mig är en lyckad operation en där patienten får en ökad livskvalitet och mindre risk för sjuklighet. Här är inte BMI det viktigaste. Även om man väger 200 kg och går ner till 120 så innebär det sannolikt mindre risk för sjuklighet och en bättre livskvalitet. I SOS studien så visar man att i snitt så har patienterna ca 25% viktnedgång som håller i sig 20 år efter operation. Vissa har självklart gått ner mer och andra mindre. Det finns patienter som inte kan fullt ut ändra sitt ätbetende efter operation och slavar med kosten. Då går man inte ner i vikt eller går upp i vikt igen. Då har man ju inte de positiva effekterna av operation. Det finns idag tyvärr inga data som vi kan använda för att se vilka patienter som kanske behöver extra stöd.
HUR många får först lära sig om sitt beroende mer än samtal med dietist som talar om vad den opererade ska och inte ska äta efter en operation?
Det finns inga data som talar för att övervikt beror på någon form av beroende. De krav som vi har inför operation är att man skall ha gjort ett flertal seriösa försök att gå ner i vikt före vi opererar. 
Vad anser du att övervikt beror på? Varför finns det inga data som talar för att övervikt beror på någon form av beroende? Varför har man aldrig tagit in det perspektivet och varför anser man just i Sverige att Sockerberoende inte är en sjukdom då det finns studier och undersökningar som talar om att socker har samma skadliga och starka effekter på hjärnan som kokain? 
Hur många patienter får frågan: Anser du dig vara matmissbrukare eller sockerberoende? Med tanke på att det finns MÅNGA som byter beroende till tex alkohol, tabletter, sex, spel, shopping osv (upp till 40% av de som är magsäcksopererade talar man om i USA) så undrar jag om ni aldrig tagit in den tanken, eller snarare varför)? Ni kan ju inte komma och säga att det inte finns några data på det? 
Vad är ett seriöst försök enligt dig/er?
Att  patienten säger:- Jag har provat allt? 
De personer som jag personligen känner som opererat sig de senaste fem åren har ingen provat "allt", inklusive gått igenom någon beroendeutredning tex eller provat att utesluta det beroendeframkallande sockret. Snarare tvärtom: När de bestämt sig (även jag) för att operera sig så har man missbrukat mat ännu mer och gått upp ännu mer i vikt. 
Det finns ju även exempel på personer som varit FÖR tjocka för att göra operationen och utifrån det perspektivet lyckats gå ner så många kilon som läkarna krävt - då har de ju rent logiskt lyckats gå ner i vikt UTAN en operation, eller hur?
Det går inte att bli överviktig utan att äta för mycket kalorier än de som man förbrukar. Det är mycket enkelt. Jag tror att en betydande del av övervikten är genetisk och är kopplad till att vi är mer stillasittande. Se bara på hur utvecklingen har varit – allt som anses som bra syftar till att vi skall göra av oss med mindre energi – ex fjärr kontrollen!! Man måste komma ihåg att USA är mycket speciellt. Det är många där som lever på olika behandlingar vilket gör att det nog är lättare att mynta olika teser för beroende och starta behandlings centrum för att tjäna pengar. Du har dock helt rätt att det finns en risk för ökat alk beroende efter GBP – jag har just skrivit en vetenskaplig artikel om det. Dock tror jag att det mest är en fysiologisk effekt. Alkohol bryts ner på två ställen i kroppen – magsäcken och levern. När man bara har en magsäck som är stor som en tumme så finns det inte så mycket som kan bryta ner alkoholen och dessutom så rinner den rätt ut i tunntarmen och tas upp direkt. Det finns studier som visar att alkohol nivåerna i blodet efter en GBP är mycket högre en innan operation. Om man då är benägen att bli beroende så kanske man då lättre blir det. Dessutom tycker jag det är viktigt att betänka att det kan vara så att man exempelvis är nedstämd och tror att det beror på att man är överviktig – men det kan ju finnas andra orsaker vilka inte "botas" av att man går ner i vikt. Då kanske man tar till andra "beroende" saker. Frågan kring vad som är allt är svår svar på. Det finns en ny studie från England som visar på att viktväktarna är bättre än husläkarna att ge viktnedgång. Min erfarenhet är att alla kan gå ner i vikt men problemet är att bibehålla viktnedgången. Jag tycker att om man fått hjälp via dietist hos husläkaren, provat viktväktarna flera ggr och sedan egna bantningskurer så kommer man inte så mycket längre. Här måste man förstås lita på vad patienterna säger vad de gjort. Jag tror att få personer vill bli opererade. Det finns inga studier som jag vet som säger att om man enbart utesluter socker i kosten så kan man gå ner vikt och bibehålla viktnedgången.

 
Här gick luften ur mig. Det fanns så många tankar och argument i min hjärna att jag fick stiltje och kände att mina känslor inför dessa svar bara gjorde mig mer kränkt.
Det gick några dagar och jag skickade nedanstående mail och dessa fick jag INGA svar på alls!
Undrar varför?
Maria Jallow mj.swedienne@gmail.com
2 sep
till erik.naslund
Hej! (igen)
Googlade på dig och ser på den bild som finns att jag anar lite dubbelhaka...
Med tanke på att du studerat i många år och forskar, så förstår jag att du inte alls vill ändra dina åsikter men ja, varför inte ändra fokus lite?
http://www.kostdoktorn.se/varfor-vi-blir-feta-intervju-med-gary-taubes/ 
Du kan få låna alla de GBP-opererade människors mockasiner en vecka så kanske även du skulle förstå vad som händer med oss som kämpar dagligen med att överleva med våra amputerade magsäckar.
Bara för att det finns "studier" utförda av forskare innebär det inte att det är den verkliga verkligheten. SOS-studien är inte ens trovärdig med tanke på att den för det första är gammal och inte ens baserad på GBP utan på GB-patienter.
http://www.kostdemokrati.se/leif/2011/08/22/sos-studien-2002-vilar-pa-losan-sand/ 
Att mäta dödlighet de första 30 dagarna efter en operation gör ju vem som helst "glad" men efter 30 veckor/månader/år???
http://www.naturalnews.com/019324_bariatric_surgery_unnecessary.html#ixzz1TEpxmqAl
"Bota diabetes" och samtidigt jämföra överviktiga med operereade istället för normalviktiga personer är ju som att jämföra cancerpatienter som genomgått cellgiftsbehandling med de som inte genomgått cellgiftsbehandling:
http://www.kostdemokrati.se/frank/2011/09/13/hur-kan-fetmaoperation-bota-diabetes-pa-bara-ett-par-dagar/
Prova en månad helt utan spannmål och socker, Erik, så kommer du upptäcka något väldigt trevligt! (Jag gick ner 35 kg på att testa...)
http://www.kostdemokrati.se/optimal/2012/08/22/brodberoende-hur-vetet-gor-dig-fet-och-skadar-din-halsa/  
Maria Jallow mj.swedienne@gmail.com
2 sep
till erik.naslund
Wheat Belly är nu översatt till svenska men ja, du har väl redan läst den hoppas jag?
http://www.wheatbellyblog.com/2012/09/bariatric-whistleblower-fake-nails-and-lap-band/ 
Mvh Maria Jallow 

Alla mail är direktkopierade från min inbox, inget är borttaget eller ändrat mer än att jag gjort vissa meningar i Eriks svar med tjockare text, för att belysa hur han tänker...

Har man även artiklar som berättar om Köpta Professorer,  Utvärdering av Itrim och Mulliga barn i färskt minne - då blir det ännu värre!
Huvudkudden för dessa människor är inte fyllda med gåsdun utan med pengar.