tisdag, 13 september 2011 vid 10:57
som folk kallar för Dalai Lama har tydligen sagt: "Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest;
Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt."
Tror inte det finns en enda människa som inte håller med. Vi jobbar som fan och mår ofta ganska dåligt över våra yrkesval. Jag hade ångest de sista fem åren inför jobbet. Inte varje dag men då och då kom den där panikkänslan över att inte kunna andas på morgonen när man skulle hoppa på ekorrhjulet igen...den känslan är borta sedan jag blev uppsagd faktiskt. Jag har jobbat i 20 år på sfi och de sista åren tappade jobbet mer och mer glädje för att ge utrymme för "effektivitet", ökade undervisningstimmar, mindre planeringstid och mer administration. 50% (minst) gick åt ren adminstration och jag är faktiskt rätt snabb och effektiv...sedan var man för trött för att planera och jag är glad att jag hade min erfarenhet att luta mig mot.
Nu har jag valt att ge mig på att jobba med något jag ÄLSKAR!
Mat, hälsa, människor, lära ut, gemenskap, känslomässigt stöd och utveckling.
Jag känner att jag lever fast jag kan vara hemma en hel dag och egentligen inte göra något vettigt men att leva innebär inte bara att man måste GÖRA saker.
När gav du dig tid att tänka en hel dag? Eller bara känna?
När det gäller just mat och Dalai Lamas uttalande så tänker jag också på just maten: Vi äter som om vi är odödliga och vill vi leva ett rikt liv med ork, glädje och inte vara sjuka så kanske vi ska fundera på att äta som om vi faktiskt lever här och nu?
Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt."
Tror inte det finns en enda människa som inte håller med. Vi jobbar som fan och mår ofta ganska dåligt över våra yrkesval. Jag hade ångest de sista fem åren inför jobbet. Inte varje dag men då och då kom den där panikkänslan över att inte kunna andas på morgonen när man skulle hoppa på ekorrhjulet igen...den känslan är borta sedan jag blev uppsagd faktiskt. Jag har jobbat i 20 år på sfi och de sista åren tappade jobbet mer och mer glädje för att ge utrymme för "effektivitet", ökade undervisningstimmar, mindre planeringstid och mer administration. 50% (minst) gick åt ren adminstration och jag är faktiskt rätt snabb och effektiv...sedan var man för trött för att planera och jag är glad att jag hade min erfarenhet att luta mig mot.
Nu har jag valt att ge mig på att jobba med något jag ÄLSKAR!
Mat, hälsa, människor, lära ut, gemenskap, känslomässigt stöd och utveckling.
Jag känner att jag lever fast jag kan vara hemma en hel dag och egentligen inte göra något vettigt men att leva innebär inte bara att man måste GÖRA saker.
När gav du dig tid att tänka en hel dag? Eller bara känna?
När det gäller just mat och Dalai Lamas uttalande så tänker jag också på just maten: Vi äter som om vi är odödliga och vill vi leva ett rikt liv med ork, glädje och inte vara sjuka så kanske vi ska fundera på att äta som om vi faktiskt lever här och nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar